009:025 Och Salomo hade fyra tusen spann hästar med vagnar och tolv
tusen ridhästar; dem förlade han dels i vagnsstäderna, dels i
Jerusalem, hos konungen själv.
009:026 Och han var herre över alla konungar ifrån floden ända till
filistéernas land och sedan ända ned till Egyptens gräns.
009:027 Och konungen styrde så, att silver blev lika vanligt i Jerusalem
som stenar, och cederträ lika vanligt som mullbärsfikonträ i
Låglandet.
009:028 Och hästar infördes till Salomo från Egypten och från alla andra
länder.
009:029 Vad nu vidare är att säga om Salomo, om hans första tid såväl
som om hans sista, det finnes upptecknat i profeten Natans
krönika, i siloniten Ahias profetia och i siaren Jedais syner om
Jerobeam, Nebats son.
009:030 Salomo regerade i Jerusalem över hela Israel i fyrtio år.
009:031 Och Salomo gick till vila hos sina fäder, och man begrov honom
i hans fader Davids stad. Och hans son Rehabeam blev konung
efter honom.
010:001 Och Rehabeam drog till Sikem, ty hela Israel hade kommit till
Sikem för att göra honom till konung.
010:002 När Jerobeam, Nebats son, hörde detta, där han var i Egypten—
dit hade han nämligen flytt för konung Salomo—vände han
tillbaka från Egypten.
010:003 Och de sände bort och läto kalla honom åter. Då kom Jerobeam
tillstädes jämte hela Israel och talade till Rehabeam och sade:
010:004 »Din fader gjorde vårt ok för svårt; men lätta nu du det svåra
arbete och det tunga ok som din fader lade på oss, så vilja vi
tjäna dig.»
010:005 Han svarade dem: »Vänten ännu tre dagar, och kommen så tillbaka
till mig.» Och folket gick.
010:006 Då rådförde sig konung Rehabeam med de gamle som hade varit i
tjänst hos hans fader Salomo, medan denne ännu levde; han sade:
»Vilket svar råden I mig att giva detta folk?»
010:007 De svarade honom och sade: »Om du visar dig god mot detta folk
och är nådig mot dem och talar goda ord till dem, så skola de
för alltid bliva dina tjänare.»
010:008 Men han aktade icke på det råd som de gamle hade givit honom,
utan rådförde sig med de unga män som hade vuxit upp med honom,
och som nu voro i hans tjänst.
010:009 Han sade till dem: »Vilket svar råden I oss att giva detta folk
som har talat till mig och sagt: 'Lätta det ok som din fader har
lagt på oss'?»
010:010 De unga männen som hade vuxit upp med honom svarade honom då och
sade: »Så bör du säga till folket som har talat till dig och
sagt: 'Din fader gjorde vårt ok tungt, men lätta du det för oss'
—så bör du säga till dem: 'Mitt minsta finger är tjockare än
min faders länd.
010:011 Så veten nu, att om min fader har belastat eder med ett tungt
ok, så skall jag göra edert ok ännu tyngre; har min fader tuktat
eder med ris, så skall jag göra det med skorpiongissel.'»
010:012 Så kom nu Jerobeam med allt folket till Rehabeam på tredje
dagen, såsom konungen hade befallt, i det han sade: »Kommen
tillbaka till mig på tredje dagen.»
010:013 Då gav konungen dem ett hårt svar; ty konung Rehabeam aktade
icke på de gamles råd.
010:014 Han talade till dem efter de unga männens råd och sade: »Jag
skall göra edert ok tungt, ja, jag skall göra det ännu tyngre än
förut; har min fader tuktat eder med ris, så skall jag göra det
med skorpiongissel.»
010:015 Alltså hörde konungen icke på folket; ty det var så skickat av
Gud, för att HERRENS ord skulle uppfyllas, det som han hade
talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia från Silo.
010:016 Då nu hela Israel förnam att konungen icke ville höra på dem,
gav folket konungen detta svar:
»Vad del hava vi i David?
Ingen arvslott hava vi i Isais son.
Israel drage hem, var och en till sin hydda.
Se nu själv om ditt hus, du David.»
Därefter drog hela Israel hem till sina hyddor.
010:017 Allenast över de israeliter som bodde i Juda städer förblev
Rehabeam konung.
010:018 Och när konung Rehabeam sände åstad Hadoram, som hade uppsikten
över de allmänna arbetena, stenade Israels barn denne till döds;
och konung Rehabeam själv måste med hast stiga upp i sin vagn
och fly till Jerusalem.
010:019 Så avföll Israel från Davids hus och har varit skilt därifrån
ända till denna dag.
011:001 Och när Rehabeam kom till Jerusalem, församlade han Juda hus och
Benjamin, ett hundra åttio tusen utvalda krigare, för att de
skulle strida mot Israel och återvinna konungadömet åt Rehabeam.
011:002 Men HERRENS ord kom till gudsmannen Semaja; han sade:
011:003 »Säg till Rehabeam, Salomos son, Juda konung, och till alla
israeliter i Juda och Benjamin:
011:004 Så säger HERREN: I skolen icke draga upp och strida mot edra
bröder. Vänden tillbaka hem, var och en till sitt, ty vad som
har skett har kommit från mig.» Och de lyssnade till HERRENS ord
och vände om och drogo icke mot Jerobeam.
011:005 Men Rehabeam bodde i Jerusalem, och han befäste städer i Juda och gjorde dem till fasta platser. 011:006 Han befäste Bet-Lehem, Etam, Tekoa, 011:007 Bet-Sur, Soko, Adullam 011:008 Gat, Maresa, Sif, 011:009 Adoraim, Lakis, Aseka, 011:010 Sorga, Ajalon och Hebron, alla i Juda och Benjamin, och gjorde dem till fasta städer. 011:011 Och han gjorde deras befästningar starka och tillsatte hövdingar i dem och lade in i dem förråd av mat, olja och vin; 011:012 var och en särskild av dessa städer försåg han med sköldar och spjut; han befäste dem mycket starkt. Och Juda och Benjamin förblevo under hans välde.