005:006 Detta är nu vad som stod skrivet i det brev som Tattenai,
ståthållaren i landet på andra sidan floden, och Setar-Bosenai
och hans medbröder, afarsekiterna, som bodde på andra sidan
floden, sände till konung Darejaves;
005:007 de sände nämligen till honom en berättelse, och däri var så
skrivet:

»Frid vare i allo med konung Darejaves.
005:008 Det vare veterligt för konungen att vi kommo till det judiska
hövdingdömet, till den store Gudens hus. Detta håller man nu på
att bygga upp med stora stenar, och i väggarna lägger man in
trävirke; och arbetet bedrives med omsorg och har god framgång
under deras händer.
005:009 Då frågade vi de äldste där och sade till dem så: 'Vem har givit
eder tillåtelse att bygga detta hus och att sätta denna mur i
stånd?'
005:010 Vi frågade dem ock huru de hette, för att kunna underrätta dig
därom, och för att teckna upp namnen på de män som stodo i
spetsen för dem.
005:011 Och detta var det svar som de gåvo oss: 'Vi äro himmelens och
jordens Guds tjänare, och vi bygga nu upp det hus som fordom,
för många år sedan, var uppbyggt här, och som en stor konung i
Israel hade byggt och fulländat.
005:012 Men eftersom våra fäder förtörnade himmelens Gud, gav han dem i
kaldéen Nebukadnessars, den babyloniske konungens, hand; och han
förstörde detta hus och förde folket bort till Babel.
005:013 Men i den babyloniske konungen Kores' första regeringsår gav
konung Kores befallning att man åter skulle bygga upp detta Guds
hus.
005:014 Och tillika tog konung Kores ur templet i Babel de kärl av guld
och silver, som hade tillhört Guds hus, men som Nebukadnessar
hade tagit ur templet i Jerusalem och fört till templet i Babel;
och de överlämnades åt en man vid namn Sesbassar, som han hade
satt till ståthållare.
005:015 Och till honom sade han: Tag dessa kärl och far åstad och sätt
in dem i templet i Jerusalem; ty Guds hus skall åter byggas upp
på sin plats.
005:016 Så kom då denne Sesbassar hit och lade grunden till Guds hus i
Jerusalem. Och från den tiden och intill nu har man byggt
därpå, och det är ännu icke färdigt.'
005:017 Om det nu täckes konungen, må man göra efterforskningar i
konungens skattkammare därborta i Babel om det är så, att konung
Kores har givit tillåtelse att bygga detta Guds hus i Jerusalem;
därefter må konungen meddela oss sin vilja härom.»

006:001 Då gav konung Darejaves befallning att man skulle göra
efterforskningar i kansliet i Babel, där skatterna nedlades.
006:002 Och i Ametas borg, i hövdingdömet Medien, fann man en bokrulle i
vilken följande var upptecknat till hågkomst:
006:003 »I konung Kores' första regeringsår gav konung Kores denna
befallning: 'Guds hus i Jerusalem, det huset skall byggas upp
till att vara en plats där man frambär offer; och dess
grundvalar skola göras fasta. Det skall byggas sextio alnar
högt och sextio alnar brett,
006:004 med tre varv stora stenar och med ett varv nytt trävirke; och
vad som fordras för omkostnaderna skall utgivas från konungens
hus.
006:005 De kärl av guld och silver i Guds hus, som Nebukadnessar tog ur
templet i Jerusalem och förde till Babel, skall man ock giva
tillbaka, så att de komma åter till sin plats i templet i
Jerusalem, och man skall sätta in dem i Guds hus.'—
006:006 Alltså, du Tattenai, som är ståthållare i landet på andra sidan
floden, och du Setar-Bosenai, och I afarsekiter, de nämndas
medbröder på andra sidan floden: hållen eder fjärran därifrån.
006:007 Lämnen arbetet på detta Guds hus ostört. Judarnas ståthållare
och judarnas äldste må bygga detta Guds hus på dess plats.
006:008 Och härmed giver jag befallning om huru I skolen förfara med
dessa judarnas äldste, när de bygga på detta Guds hus. Av de
penningar som givas åt konungen i skatt från landet på andra
sidan floden skall vad som fordras för omkostnaderna redligt
utgivas åt dessa män, så att hinder icke uppstår i arbetet.
006:009 Och vad de behöva, ungtjurar, vädurar och lamm till brännoffer
åt himmelens Gud, så och vete, salt, vin och olja, det skall,
efter uppgift av prästerna i Jerusalem, utgivas åt dem dag för
dag utan någon försummelse,
006:010 för att de må kunna frambära offer, till en välbehaglig lukt åt
himmelens Gud, och för att de må bedja för konungens och hans
söners liv.
006:011 Och härmed giver jag befallning, att om någon överträder denna
förordning, så skall en bjälke brytas ut ur hans hus, och på den
skall man upphänga och fästa honom, och hans hus skall göras
till en plats för orenlighet, därför att han har så gjort.
006:012 Och må den Gud som har låtit sitt namn bo där slå ned alla
konungar och folk som uträcka sin hand till att överträda denna
förordning, och till att förstöra detta Guds hus i Jerusalem.
Jag, Darejaves, giver denna befallning. Blive den redligt
fullgjord!»

006:013 Alldenstund nu konung Darejaves hade sänt ett sådant bud, blev
detta redligt fullgjort av Tattenai, ståthållaren i landet på
andra sidan floden, och av Setar-Bosenai, så ock av deras
medbröder.
006:014 Och judarnas äldste byggde vidare och hade god framgång i
arbetet genom profeten Haggais och Sakarjas, Iddos sons,
profetiska tal; man byggde och fullbordade det såsom Israels Gud
hade befallt, och såsom Kores och Darejaves och Artasasta, den
persiske konungen, hade befallt.

006:015 Och huset blev färdigt till den tredje dagen i månaden Adar, i
konung Darejaves' sjätte regeringsår.
006:016 Och Israels barn, prästerna och leviterna och de övriga som hade
återkommit ifrån fångenskapen, firade invigningen av detta Guds
hus med glädje.
006:017 Och till invigningen av detta Guds hus offrade de ett hundra
tjurar, två hundra vädurar och fyra hundra lamm, så ock till
syndoffer för hela Israel tolv bockar, efter antalet av Israels
stammar.
006:018 Och man anställde prästerna, efter deras skiften, och leviterna,
efter deras avdelningar, till att förrätta Guds tjänst i
Jerusalem, såsom det var föreskrivet i Moses bok.

006:019 Och de som hade återkommit ifrån fångenskapen höllo påskhögtid
på fjortonde dagen i första månaden.
006:020 Ty prästerna och leviterna hade då allasammans renat sig, så att
de alla voro rena; och de slaktade påskalammet för alla dem som
hade återkommit ifrån fångenskapen, också för sina bröder,
prästerna, likasåväl som för sig själva.
006:021 Och de israeliter som hade återvänt ifrån fångenskapen åto
därav, jämte alla sådana som hade avskilt sig från den hedniska
landsbefolkningens orenhet och slutit sig till dem för att söka
HERREN, Israels Gud.
006:022 Och de höllo det osyrade brödets högtid i sju dagar med glädje;
ty HERREN hade berett dem glädje, i det att han hade vänt den
assyriske konungens hjärta till dem, så att han understödde dem
i arbetet på Guds, Israels Guds, hus.

007:001 Efter en tids förlopp, under den persiske konungen Artasastas
regering, hände sig att Esra, son till Seraja, son till Asarja,
son till Hilkia,
007:002 son till Sallum, son till Sadok, son till Ahitub,
007:003 son till Amarja, son till Asarja, son till Merajot,
007:004 son till Seraja, son till Ussi, son till Bucki,
007:005 son till Abisua, son till Pinehas, son till Eleasar, son till
Aron, översteprästen—
007:006 det hände sig att denne Esra drog upp från Babel; han var en
skriftlärd, väl förfaren i Moses lag, den som HERREN, Israels
Gud, hade utgivit. Och konungen gav honom allt vad han begärde,
eftersom HERRENS, hans Guds, hand var över honom.
007:007 Också en del av Israels barn och av prästerna, leviterna,
sångarna, dörrvaktarna och tempelträlarna drog upp till
Jerusalem i Artasastas sjunde regeringsår.
007:008 Och han kom till Jerusalem i femte månaden, i konungens sjunde
regeringsår.
007:009 Ty på första dagen i första månaden blev det bestämt att man
skulle draga upp från Babel; och på första dagen i femte månaden
kom han till Jerusalem, eftersom Guds goda hand var över honom.
007:010 Ty Esra hade vänt sitt hjärta till att begrunda HERRENS lag och
göra efter den, och till att i Israel undervisa i lag och rätt.

007:011 Så stod nu skrivet i den skrivelse som konung Artasasta gav åt
prästen Esra, den skriftlärde, som var lärd i det som HERREN
hade bjudit och stadgat för Israel:
007:012 »Artasasta, konungarnas konung, till prästen Esra, den i
himmelens Guds lag lärde, o. s. v. med övlig fortsättning.
007:013 Jag giver härmed befallning att var och en i mitt rike av
Israels folk och av dess präster och leviter, som är villig att
fara till Jerusalem, må fara med dig,
007:014 alldenstund du är sänd av konungen och hans sju rådgivare till
att hålla undersökning om Juda och Jerusalem efter din Guds lag,
som är i din hand,
007:015 och till att föra dit det silver och guld som konungen och hans
rådgivare av fritt beslut hava givit åt Israels Gud, vilken har
sin boning i Jerusalem,
007:016 så ock allt det silver och guld som du kan få i hela Babels
hövdingdöme, tillika med de frivilliga gåvor som folket och
prästerna giva till sin Guds hus i Jerusalem.
007:017 Alltså skall du nu för dessa penningar såsom en redlig man köpa
tjurar, vädurar och lamm, jämte sådant som behöves till
dithörande spisoffer och drickoffer; och detta skall du offra på
altaret i eder Guds hus i Jerusalem.
007:018 Och vad du och dina bröder finnen för gott att göra med det
silver och guld som bliver över, det mån I göra efter eder Guds
vilja.
007:019 Och alla de kärl som givas dig till tempeltjänsten i din Guds
hus skall du avlämna inför Jerusalems Gud.
007:020 Och vad du måste utbetala för det som härutöver behöves till din
Guds hus, det må du låta utbetala ur konungens skattkammare.
007:021 Och jag, konung Artasasta, giver härmed befallning till alla
skattmästare i landet på andra sidan floden att allt vad prästen
Esra, den i himmelens Guds lag lärde, begär av eder, det skall
redligt göras och givas,
007:022 ända till hundra talenter silver, hundra korer vete, hundra bat
vin och hundra bat olja, så ock salt utan särskild föreskrift.
007:023 Allt vad himmelens Gud befaller skall noggrant göras och givas
till himmelens Guds hus, för att icke vrede må komma över
konungens och hans söners rike.
007:024 Och vi göra eder veterligt att ingen skall hava makt att lägga
skatt, tull eller vägpenningar på någon präst eller levit,
sångare, dörrvaktare, tempelträl eller annan tjänare i detta
Guds hus.
007:025 Och du, Esra, må, efter din Guds vishet, den som har blivit dig
betrodd, förordna domare och lagkloke till att döma allt folket
i landet på andra sidan floden, alla dem som känna din Guds
lagar; och om någon icke känner dessa, skolen I lära honom dem.
007:026 Och var och en som icke gör efter din Guds lag och konungens
lag, över honom skall dom fällas med rättvisa, vare sig till död
eller till landsförvisning eller till penningböter eller till
fängelse.»

007:027 Lovad vare HERREN, våra fäders Gud, som ingav konungen sådant i
hjärtat, nämligen att han skulle förhärliga HERRENS hus i
Jerusalem,
007:028 och som lät mig finna nåd inför konungen och hans rådgivare och
inför alla konungens mäktiga hövdingar!

007:029 Och jag kände mig frimodig, eftersom HERRENS, min Guds, hand var över mig, och jag församlade en del av huvudmännen i Israel till att draga upp med mig.