013:004 Skåda ned, svara mig,
HERRE, min Gud;
upplys mina ögon,
så att jag icke somnar in i döden;
013:005 på det att min fiende icke må säga:
»Jag blev honom övermäktig»,
och på att mina ovänner ej må fröjda sig,
när jag vacklar.
013:006 Jag förtröstar på din nåd,
mitt hjärta fröjde sig över din frälsning.
Jag vill sjunga till HERRENS ära,
ty han har gjort väl mot mig.
014:001 För sångmästaren; av David.
Dårarna säga i sina hjärtan:
»Det finnes ingen Gud.»
Fördärv och styggelse är deras verk;
ingen finnes, som gör vad gott är.
014:002 HERREN skådar ned från himmelen
på människors barn,
för att se om det finnes någon förståndig,
någon som söker Gud.
014:003 Nej, alla äro de avfälliga,
allasammans äro de fördärvade;
ingen finnes, som gör vad gott är,
det finnes icke en enda.
014:004 Hava de då intet fått förnimma,
alla dessa ogärningsmän,
dessa som uppäta mitt folk,
likasom åte de bröd,
och som icke åkalla HERREN?
014:005 Jo, där överföll dem förskräckelse—
ty Gud är hos de rättfärdigas släkte.
014:006 Den betrycktes rådslag mån I söka bringa på skam,
HERREN är ju ändå hans tillflykt.
014:007 Ack att från Sion
komme frälsning för Israel!
När HERREN vill åter
upprätta sitt folk,
då skall Jakob fröjda sig,
då skall Israel vara glad.
015:001 En psalm av David.