021:014 Upphöjd vare du, HERREN, i din makt;
vi vilja besjunga och lovsäga din hjältekraft.
022:001 För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av
David.
022:002 Min Gud, min Gud,
varför har du övergivit mig?
Jag brister ut och klagar,
men min frälsning är fjärran.
022:003 Men Gud, jag ropar om dagen,
men du svarar icke,
så ock om natten,
men jag får ingen ro.
022:004 Och dock är du den Helige,
den som tronar på Israels lovsånger.
022:005 På dig förtröstade våra fäder;
de förtröstade, och du räddade dem.
022:006 Till dig ropade de och blevo hulpna;
på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
022:007 Men jag är en mask,
och icke en människa,
till smälek bland män,
föraktad av folket.
022:008 Alla som se mig
bespotta mig;
de spärra upp munnen,
de skaka huvudet:
022:009 »Befall dig åt HERREN!
Han befrie honom,
han rädde honom,
ty han har ju behag till honom.»
022:010 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet
och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
022:011 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet;
du är min Gud allt ifrån min moders liv.
022:012 Var icke långt ifrån mig,
ty nöd är nära,
och det finnes ingen hjälpare.
022:013 Tjurar i mängd omgiva mig,
Basans oxar omringa mig.
022:014 Såsom glupande och rytande lejon
spärrar man upp gapet mot mig.
022:015 Jag är lik vatten som utgjutes,
alla mina leder hava skilts åt;
mitt hjärta är såsom vax,
det smälter i mitt liv.
022:016 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva,
min tunga låder vid min gom,
och du lägger mig i dödens stoft.
022:017 Ty hundar omgiva mig;
de ondas hop har kringränt mig,
mina händer och fötter hava de genomborrat.
022:018 Jag kan räkna alla mina ben;
de skåda därpå, de se med lust på mig.
022:019 De dela mina kläder mellan sig
och kasta lott om min klädnad.
022:020 Men du, HERRE, var icke fjärran;
du min starkhet, skynda till min hjälp.
022:021 Rädda min själ från svärdet,
mitt liv ur hundarnas våld.
022:022 Fräls mig från lejonets gap.
Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
022:023 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder,
mitt i församlingen skall jag prisa dig:
022:024 I som frukten HERREN, loven honom;
ären honom, alla Jakobs barn,
och bäven för honom, alla Israels barn.
022:025 Ty han föraktade icke den betrycktes elände
och höll det icke för en styggelse;
han fördolde icke sitt ansikte för honom,
och när han ropade, lyssnade han till honom.