044:024 Vakna upp; varför sover du, Herre?
Vakna, förkasta oss icke för alltid.
044:025 Varför döljer du ditt ansikte
och förgäter vårt lidande och trångmål?
044:026 Se, vår själ är nedböjd i stoftet,
vår kropp ligger nedtryckt till jorden.
044:027 Stå upp till vår hjälp,
och förlossa oss för din nåds skull.
045:001 För sångmästaren, efter »Liljor»; av Koras söner; en sång, ett
kväde om kärlek.
045:002 Mitt hjärta flödar över
av sköna ord;
jag säger: min dikt
gäller en konung;
en snabb skrivares
penna är min tunga.
045:003 Du är den skönaste
bland människors barn,
ljuvlighet är utgjuten
över dina läppar;
så se vi att Gud
har välsignat dig evinnerligen.
045:004 Omgjorda din länd
med ditt svärd, du hjälte,
i ditt majestät och din härlighet.
045:005 Och drag så åstad,
lyckosam i din härlighet,
till försvar för sanning,
för ödmjukhet och rättfärdighet,
så skall din högra hand lära dig
underbara gärningar.
045:006 Skarpa äro dina pilar;
folk skola falla för dig;
konungens fiender
skola träffas i hjärtat.
045:007 Gud, din tron förbliver
alltid och evinnerligen;
ditt rikes spira
är rättvisans spira.
045:008 Du älskar rättfärdighet
och hatar orättfärdighet;
därför har Gud,
din Gud, smort dig
med glädjens olja
mer än dina medbröder.
045:009 Av myrra, aloe och kassia
dofta alla dina kläder;
från elfenbenspalatser
gläder dig strängaspel.
045:010 Konungadöttrar har du
såsom tärnor i ditt hov,
en drottning står vid din högra sida,
i guld från Ofir.
045:011 Hör, dotter, och giv akt,
och böj ditt öra härtill:
Förgät nu ditt folk
och din faders hus,
045:012 och må konungen få hava
sin lust i din skönhet;
ty han är din herre,
och för honom skall du falla ned.
045:013 Se, dottern Tyrus,
ja, de rikaste folk
söka nu att vinna
din ynnest med skänker.
045:014 Idel härlighet är hon,
konungadottern i gemaket:
av guldvirkat tyg
består hennes dräkt,
045:015 i brokigt vävda kläder
föres hon till konungen;
jungfrur, hennes väninnor,
följa henne åt;
de ledas in till dig.
045:016 Under glädje och fröjd
föras de fram,
de tåga in
i konungens palats.
045:017 I dina fäders ställe
skola dina söner träda;
dem skall du sätta till furstar
överallt i landet.
045:018 Ditt namn vill jag göra prisat
bland alla kommande släkten;
så skola ock folken lova dig,
alltid och evinnerligen.
046:001 För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång.
046:002 Gud är vår tillflykt
och vår starkhet,
en hjälp i nöden,
väl beprövad.
046:003 Därför skulle vi icke frukta,
om än jorden omvälvdes
och bergen vacklade
ned i havsdjupet;
046:004 om än dess vågor
brusade och svallade,
så att bergen bävade
vid dess uppror. Sela.