106:008 Men han frälste dem för sitt namns skull,
för att göra sin makt kunnig.
106:009 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt,
och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
106:010 Han frälste dem från deras motståndares hand
och förlossade dem ifrån fiendens hand.
106:011 Vattnet övertäckte deras ovänner;
icke en enda av dem blev kvar.
106:012 Då trodde de på hans ord,
då sjöngo de hans lov.
106:013 Men snart glömde de hans gärningar,
de förbidade icke hans råd.
106:014 De grepos av lystnad i öknen
och frestade Gud i ödemarken.
106:015 Då gav han dem vad de begärde,
men sände tärande sjukdom över dem.
106:016 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret,
mot Aron, HERRENS helige.
106:017 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan
och övertäckte Abirams hop.
106:018 Och eld begynte brinna i deras hop,
en låga brände upp de ogudaktiga.
106:019 De gjorde en kalv vid Horeb
och tillbådo ett gjutet beläte;
106:020 sin ära bytte de bort
mot bilden av en oxe, som äter gräs.
106:021 De glömde Gud, sin frälsare,
som hade gjort så stora ting i Egypten,
106:022 så underbara verk i Hams land,
så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
106:023 Då hotade han att förgöra dem;
men Mose, den man som han hade utvalt,
trädde fram såsom medlare inför honom
till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
106:024 De föraktade det ljuvliga landet
och trodde icke på hans ord.
106:025 De knorrade i sina tält
och lyssnade icke till HERRENS röst.
106:026 Då lyfte han upp sin hand mot dem
och svor att slå ned dem i öknen,
106:027 att slå ned deras barn ibland hedningarna
och förströ dem i länderna.