012:007 De ogudaktiga varda omstörtade och äro så icke mer,
men de rättfärdigas hus består.
012:008 I mån av sitt vett varder en man prisad,
men den som har ett förvänt förstånd, han bliver föraktad.
012:009 Bättre är en ringa man, som likväl har en tjänare,
än den som vill vara förnäm och saknar bröd.
012:010 Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det,
men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.
012:011 Den som brukar sin åker får bröd till fyllest,
men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting.
012:012 Den ogudaktige vill in i det nät som fångar de onda,
men de rättfärdigas rot skjuter skott.
012:013 Den som är ond bliver snärjd i sina läppars synd,
men den rättfärdige undkommer ur nöden
012:014 Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt.
012:015 Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta,
med den som är vis lyssnar till råd.
012:016 Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag,
men den som är klok, han döljer sin skam