014:005 Ett sannfärdigt vittne ljuger icke,
men ett falskt vittne främjar lögn.
014:006 Bespottaren söker vishet och finner ingen,
men för den förståndige är kunskap lätt.
014:007 Gå bort ifrån den man som är dåraktig;
aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
014:008 Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg,
men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
014:009 De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer,
men bland de redliga råder gott behag.
014:010 Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg,
ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
014:011 De ogudaktigas hus förödes,
men de rättsinnigas hydda blomstrar.
014:012 Mången håller sin väg för den i rätta,
men på sistone leder den dock till döden.
014:013 Mitt under löjet kan hjärtat sörja,
och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
014:014 Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad,
och den gode bliver upphöjd över honom.