015:020 En vis son gör sin fader glädje,
och en dåraktig människa är den som föraktar sin moder.
015:021 I oförnuft har den vettlöse sin glädje,
men en förståndig man går sin väg rätt fram.
015:022 Där rådplägning fattas varda planerna om intet,
men beståndande bliva de, där de rådvisa äro många.
015:023 En man gläder sig, när hans mun kan giva svar;
ja, ett ord i sinom tid, det är gott.
015:024 Den förståndige vandrar livets väg uppåt,
Då att han undviker dödsriket därnere.
015:025 Den högmodiges hus rycker HERREN bort,
men änkans råmärke låter han stå fast.
015:026 För HERREN äro ondskans anslag en styggelse,
men milda ord rena.
015:027 Den som söker orätt vinning drager olycka över sitt hus,
men den som hatar mutor, han får leva.
015:028 Den rättfärdiges hjärta betänker vad svaras bör,
men de ogudaktigas mun flödar över av onda ord.
015:029 HERREN är fjärran ifrån de ogudaktiga,
men de rättfärdigas bön hör han.