020:004 När hösten kommer, vill den late icke plöja;
därför söker han vid skördetiden förgäves efter frukt.
020:005 Planerna i en mans hjärta äro såsom ett djupt vatten,
men en man med förstånd hämtar ändå upp dem.
020:006 Många finnas, som ropa ut var och en sin barmhärtighet;
men vem kan finna en man som är att lita på?
020:007 Den som vandrar i ostrafflighet såsom en rättfärdig man,
hans barn går det val efter honom.
020:008 En konung, som sitter på domarstolen,
rensar med sina ögons kastskovel bort allt vad ont är.
020:009 Vem kan säga: »Jag har bevarat mitt hjärta rent,
jag är fri ifrån synd»?
020:010 Två slags vikt och två slags mått,
det ena som det andra är en styggelse för HERREN.
020:011 Redan barnet röjer sig i sina gärningar,
om dess vandel är rättskaffens och redlig.
020:012 Örat, som hör, och ögat, som ser,
det ena som det andra har HERREN gjort.
020:013 Älska icke sömn, på det att du icke må bliva fattig;
håll dina ögon öppna, så får du bröd till fyllest.