022:003 Den kloke ser faran och söker skydd;
men de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.
022:004 Ödmjukhet har sin lön i HERRENS fruktan,
i rikedom, ära och liv.
022:005 Törnen och snaror ligga på den vrånges väg;
den som vill bevara sitt liv håller sig fjärran ifrån dem.
022:006 Vänj den unge vid den väg han bör vandra,
så viker han ej därifrån, när han bliver gammal.
022:007 Den rike råder över de fattiga,
och låntagaren bliver långivarens träl.
022:008 Den som sår vad orätt är, han får skörda fördärv,
och hans övermods ris får en ände.
022:009 Den som unnar andra gott, han varder välsignad,
ty han giver av sitt bröd åt den arme.
022:010 Driv ut bespottaren, så upphör trätan,
och tvist och smädelse få en ände.
022:011 Den som älskar hjärtats renhet,
den vilkens läppar tala ljuvligt, hans vän är konungen.
022:012 HERRENS ögon bevara den förståndige;
därför omstörtar han den trolöses planer.