029:025 Människofruktan har med sig snaror,
men den som förtröstar på HERREN, han varder beskyddad.
029:026 Många söka en furstes ynnest,
men av HERREN får var och en sin rätt.
029:027 En orättfärdig man är en styggelse för de rättfärdiga,
och den som vandrar i redlighet är en styggelse för den ogudaktige.
030:001 Detta är Agurs, Jakes sons, ord och utsaga. Så talade den mannen
till Itiel—till Itiel och Ukal:
030:002 Ja, jag är för oförnuftig för att kunna räknas såsom människa,
jag har icke mänskligt förstånd;
030:003 vishet har jag icke fått lära,
så att jag äger kunskap om den Helige.
030:004 Vem har stigit upp till himmelen och åter farit ned?
Vem har samlat vinden i sina händer?
Vem har knutit in vattnet i ett kläde?
Vem har fastställt jordens alla gränser?
Vad heter han, och vad heter hans son—du vet ju det?
030:005 Allt Guds tal är luttrat;
han är en sköld för dem som taga sin tillflykt till honom.
030:006 Lägg icke något till hans ord,
på det att han icke må beslå dig med lögn.
030:007 Om två ting beder jag dig,
vägra mig dem icke, intill min död:
030:008 Låt fåfänglighet och lögn vara fjärran ifrån mig;
och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom,
men låt mig få det bröd mig tillkommer.
030:009 Jag kunde eljest, om jag bleve alltför matt, förneka dig,
att jag sporde: »Vem är HERREN?»
eller om jag bleve alltför fattig, kunde jag bliva en tjuv,
ja, förgripa mig på min Guds namn.
030:010 Förtala icke en tjänare inför hans herre;
han kunde eljest förbanna dig, så att du stode där med skam.
030:011 Ett släkte där man förbannar sin fader,
och där man icke välsignar sin moder;
030:012 ett släkte som tycker sig vara rent,
fastän det icke har avtvått sin orenlighet;
030:013 ett släkte—huru stolta äro icke dess ögon,
och huru fulla av högmod äro icke dess blickar!
030:014 ett släkte vars tänder äro svärd,
och vars kindtänder äro knivar,
så att de äta ut de betryckta ur landet
och de fattiga ur människornas krets!