007:022 Akta icke heller på alla ord som man talar, eljest kunde du få
höra din egen tjänare uttala förbannelser över dig.
007:023 Ditt hjärta vet ju att du själv mången gång har uttalat
förbannelser över andra.
007:024 Detta allt har jag försökt att utröna genom vishet. Jag sade:
»Jag vill bliva vis», men visheten förblev fjärran ifrån mig.
007:025 Ja, tingens väsen ligger i fjärran, djupt nere i djupet; vem kan
utgrunda det?
007:026 När jag vände mig med mitt hjärta till att eftersinna och
begrunda, och till att söka visheten och det som är huvudsumman,
och till att förstå ogudaktigheten i dess dårskap och
dåraktigheten i dess oförnuft,
007:027 då fann jag något som var bittrare än döden: kvinnan, hon som
själv är ett nät, och har ett hjärta som är en snara, och armar
som äro bojor. Den som täckes Gud kan undkomma henne, men
syndaren bliver hennes fånge.
007:028 Se, detta fann jag, säger Predikaren, i det jag lade det ena
till det andra för att komma till huvudsumman.
007:029 Något gives, som min själ beständigt har sökt, men som jag icke
har funnit: väl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna
har jag icke funnit i hela hopen.
007:030 Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort människorna sådana de borde vara, men själva tänka de ut mångahanda funder.
008:001 Vem är lik den vise, och vem förstår att så uttyda en sak? Visheten gör människans ansikte ljust, genom den förvandlas det råa i hennes uppsyn.
008:002 Jag säger er: Akta på konungens bud,
ja, gör det för den eds skull som du har svurit vid Gud.
008:003 Förhasta dig icke att övergiva honom,
inlåt dig ej på något som är ont;
han kan ju göra allt vad han vill.
008:004 Ty en konungs ord är mäktigt,
och vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
008:005 Den som håller budet skall icke veta av något ont;
och tid och sätt skall den vises hjärta lära känna.
008:006 Ty vart företag har sin tid och sitt sätt,
och en människas ondska kommer tungt över henne.
008:007 Hon vet ju icke vad som kommer att ske;
vem kan säga henne huru något kommer att ske?
008:008 Ingen människa har makt över vinden, till att hejda den,
ej heller har någon makt över dödens dag,
ej heller finnes undflykt i krig;
så kan ogudaktigheten icke rädda sin man.
008:009 Allt detta såg jag, när jag gav akt på allt vad som händer under
solen, i en tid då den ena människan har makt över den andra,
henne till olycka.
008:010 Ock likaledes såg jag att de ogudaktiga fingo komma i sin grav
och gå till vila, under det att sådana som hade gjort vad rätt
var måste draga bort ifrån den Heliges boning och blevo förgätna
i staden. Också detta är fåfänglighet.
008:011 Därför att dom icke strax går över vad ont som göres, få
människors barn dristighet att göra det ont är,
008:012 eftersom syndaren hundra gånger kan göra vad ont är och likväl
får länge leva. Dock vet jag ju att det skall gå de gudfruktiga
väl, därför att de frukta Gud,
008:013 men att det icke skall gå den ogudaktige väl, och att hans dagar
icke skola förlängas, såsom skuggan förlänges, eftersom han icke
fruktar Gud.
008:014 En fåfänglighet som händer här på jorden är det att rättfärdiga finnas, vilka det går såsom hade de gjort de ogudaktigas gärningar, och att ogudaktiga finnas, vilka det går såsom hade de gjort de rättfärdigas gärningar. Jag sade: Också detta är fåfänglighet.