014:002 Vänd om, o Israel,
till HERREN, din Gud;
ty genom din missgärning har du
kommit på fall.
014:003 Tagen med eder böneord,
och vänden så åter till HERREN;
sägen till honom:
»Skaffa bort all missgärning,
och tag fram goda håvor,
så vilja vi hembära dig våra läppars offer,
såsom man offrar tjurar.
014:004 Hos Assur skola vi ej mer söka vår frälsning,
vi skola icke vidare stiga till häst.
våra händers verk skola vi icke mer
kalla för vår Gud.
Ty hos dig är det som den faderlöse
undfår barmhärtighet.»
014:005 Ja, deras avfällighet vill jag hela,
jag vill bevisa dem kärlek av hjärtat,
ty min vrede har vänt sig ifrån dem.
014:006 Jag skall bliva för Israel såsom dagg,
han skall blomstra såsom en lilja,
och såsom Libanons skog skall han skjuta rötter.
014:007 Telningar skola utgå från honom,
han skall bliva lik ett olivträd i fägring
och doft skall han sprida såsom Libanon.
014:008 De som bo i hans skugga
skola åter få odla säd
och skola grönska såsom vinträd;
hans namn skall vara såsom Libanons vin.
014:009 Men vad har jag då mer att skaffa med avgudarna, du Efraim!
Jag själv vill ju giva bönhörelse och se till honom.
Ja, lik en grönskande cypress vill jag bliva;
hos mig skall finnas frukt att hämta för dig.
014:010 Den som är vis, han akte härpå; den som är förståndig, han besinne detta. Ty HERRENS vägar äro rätta, och på dem vandra de rättfärdiga, men överträdarna komma där på fall.
Joel
001:001 Detta är HERRENS ord som kom till Joel, Petuels son.
001:002 Hören detta, I gamle,
och lyssnen härtill, I landets alla inbyggare.
Har något sådant skett förut i edra dagar
eller i edra fäders dagar?
001:003 Nej, om detta mån I förtälja för edra barn,
och edra barn må förtälja därom för sina barn,
och deras barn för ett kommande släkte.
001:004 Vad som blev kvar efter gräsgnagarna,
det åto gräshopporna upp;
och vad som blev kvar efter gräshopporna,
det åto gräsbitarna upp;
och vad som blev kvar efter gräsbitarna
det åto gräsfrätarna upp.
001:005 Vaknen upp, I druckne, och gråten;
ja, jämren eder, alla I som dricken vin,
över att druvsaften är ryckt undan eder mun.
001:006 Ty ett folk har dragit upp över mitt land,
ett mäktigt, ett som ingen kan räkna;
det har tänder likasom lejon,
och dess kindtänder likna lejoninnors.
001:007 Mina vinträd har det förött,
och mina fikonträd har det brutit ned
det har skalat dem nakna och kastat dem undan;
vitnade äro deras rankor.
001:008 Klaga likasom en jungfru som bär sorgdräkt
efter sin ungdoms brudgum
001:009 Spisoffer och drickoffer äro försvunna
ifrån HERRENS hus;
prästerna sörja,
HERRENS tjänare.
001:010 Fälten äro förödda,
marken ligger sörjande,
ty säden är förödd,
vinet borttorkat,
oljan utsinad.
001:011 Åkermännen stå med skam,
vingårdsmännen jämra sig,
över vetet och över kornet;
ty skörden på marken är förstörd.
001:012 Vinträden äro förtorkade
och fikonträden försmäkta;
granatträden och palmerna och äppelträden
och alla andra träd på marken hava torkat bort.
Ja, all fröjd har vissnat
och flytt ifrån människors barn.
001:013 Kläden eder i sorgdräkt och klagen, I präster;
jämren eder, I som tjänen vid altaret;
gån in och sitten i sorgdräkt natten igenom,
I min Guds tjänare,
eftersom eder Gud hus måste sakna
spisoffer och drickoffer
001:014 Pålysen en helig fasta,
lysen ut en högtidsförsamling;
församlen de gamla,
ja, alla landets inbyggare,
till HERRENS, eder Guds, hus;
och ropen så till HERREN.