005:010 Dessa hata i porten den som försvarar vad rätt är
och räkna såsom en styggelse den som talar sanning.
005:011 Därför, eftersom I trampen på den arme
och tagen ifrån honom hans säd såsom skatt, därför hören;
om I än byggen hus av huggen sten,
skolen I icke få bo i dem,
och om I än planteren sköna vingårdar,
skolen I icke få dricka vin från dem.
005:012 Ty jag vet att edra överträdelser äro många
och edra synder talrika,
I den rättfärdiges förtryckare, som tagen mutor
och vrängen rätten för de fattiga i porten.
005:013 Därför måste den förståndige tiga stilla i denna tid;
ty det är en ond tid.
005:014 Söken vad gott är, och icke vad ont är,
på det att I mån leva.
Då skall Herren, härskarornas Gud,
vara med eder, såsom I menen honom vara.
005:015 Haten vad ont är, och älsken vad gott är,
och hållen rätten vid makt i porten;
kanhända skall då Herren, härskarornas Gud, vara
nådig mot Josefs kvarleva.
005:016 Därför, så säger HERREN,
härskarornas Gud, Herren:
På alla torg skall dödsklagan ljuda,
och på alla gator skall man ropa: »Ack ve! Ack ve!»
Åkermännen skall man mana att brista ut i jämmer,
och dödsklagan skall höjas av dem som äro förfarna i sorgesång;
005:017 ja, i alla vingårdar skall dödsklagan ljuda,
ty jag skall gå fram mitt ibland eder, säger HERREN.
005:018 Ve eder som åstunden HERRENS dag!
Vad viljen I med HERRENS dag?
Den är mörker och icke ljus.
005:019 Då går det, såsom när någon flyr för ett lejon,
men därvid mötes av en björn,
och när han då söker tillflykt i sitt hus,
bliver han stungen av en orm,
vid det han sätter handen mot väggen.
005:020 Ja, HERRENS dag är mörker och icke ljus,
den är töcken utan något solsken.
005:021 Jag hatar edra fester, jag är led vid dem,
och jag finner intet behag i edra högtidsförsamlingar.
005:022 Ty om I än offren åt mig brännoffer, jämte edra spisoffer,
så har jag dock ingen lust till dem,
ej heller gitter jag se edra tackoffer av gödda kalvar.
005:023 Hav bort ifrån mig dina sångers buller;
jag gitter icke höra ditt psaltarspel.
005:024 Men må rätten flöda fram såsom vatten,
och rättfärdigheten lik en bäck som aldrig sinar.
005:025 Framburen I väl åt mig slaktoffer och spisoffer
under de fyrtio åren i öknen,
I av Israels hus?
005:026 Så skolen I nu nödgas taga med eder Sickut, eder konung,
och Kiun, eder avgudabild,
stjärnguden, som I haven gjort åt eder;
005:027 och jag skall låta eder föras åstad i fångenskap
ända bortom Damaskus,
säger han vilkens namn är HERREN,
härskarornas Gud.
006:001 Ve eder, I säkre på Sion,
I sorglöse på Samarias berg,
I ädlingar bland förstlingsfolket,
I som Israels hus plägar vända sig till!
006:002 Gån åstad till Kalne och sen efter,
dragen därifrån till Stora Hamat,
och faren så ned till filistéernas Gat:
äro de bättre än rikena här,
eller är deras område större än edert område?
006:003 Ve eder, I som menen att olycksdagen skall vara fjärran,
men likväl inbjuden våldet att trona hos eder;
006:004 I som liggen på soffor av elfenben
och haven det makligt på edra bäddar;
I som äten lamm, utvalda ur hjorden,
och kalvar, hämtade från gödstallet;
006:005 I som skrålen visor till harpans ljud
och tänken ut åt eder musikinstrumenter såsom David;
006:006 I som dricken vin ur stora bålar
och bruken salvor av yppersta olja,
men icke bekymren eder om Josefs skada!
006:007 Fördenskull skola nu dessa främst föras bort i fångenskap;
de som nu hava det så makligt få då sluta med sitt skrål.
006:008 Herren, HERREN har svurit vid sig själv, säger HERREN,
härskarornas Gud: Jakobs stolthet är mig en styggelse, och hans
palatser hatar jag; jag skall giva staden till pris med allt vad
däri är.
006:009 Och det skall ske, att om än tio män finnas kvar i ett och samma
hus, så skola de likväl alla dö.
006:010 När sedan en frände till någon av de döda med förbrännarens
hjälp vill skaffa benen ut ur huset, och därvid ropar till en
som är i det inre av huset: »Finnes här någon mer än du?», då
måste denne svara: »Ingen»; och den förre skall då säga: »Rätt
så, stillhet må råda; ty HERRENS namn får icke bliva nämnt.»