008:004 Hören detta, I som stån den fattige efter livet
och viljen göra slut på de ödmjuka i landet,
008:005 I som sägen: »När är då nymånadsdagen förbi,
så att vi få sälja säd,
och sabbaten, så att vi få öppna vårt sädesförråd?
Då vilja vi göra efa-måttet mindre och priset högre
och förfalska vågen, så att den visar orätt vikt.
008:006 Då vilja vi köpa de arma för penningar
och den fattige för ett par skor;
och avfall av säden vilja vi då sälja såsom säd.»
008:007 HERREN har svurit vid Jakobs stolthet:
Aldrig skall jag förgäta detta allt som de hava gjort.
008:008 Skulle jorden icke darra, när sådant sker,
och skulle icke alla dess inbyggare sörja?
Skulle icke hela jorden höja sig såsom Nilen
och röras upp och åter sjunka såsom Egyptens flod?
008:009 Och det skall ske på den dagen,
säger Herren, HERREN,
att jag skall låta solen gå ned i dess middagsglans
och låta jorden sjunka i mörker mitt på ljusa dagen.
008:010 Jag skall förvandla edra högtider till sorgetider
och alla edra sånger till klagovisor.
Jag skall hölja säcktyg kring allas länder
och göra alla huvuden skalliga.
Jag skall låta det bliva, såsom när man sörjer ende sonen,
och låta det sluta med en bedrövelsens dag.
008:011 Se dagar skola komma,
säger Herren, HERREN,
då jag skall sända hunger i landet:
icke en hunger efter bröd,
icke en törst efter vatten,
utan efter att höra HERRENS ord.
008:012 Då skall man driva omkring från hav till hav,
och från norr till öster,
och färdas hit och dit för att söka efter HERRENS ord,
men man skall icke finna det.
008:013 På den dagen skola de försmäkta av törst,
edra sköna jungfrur och edra unga män,
008:014 desamma som nu svärja vid Samariens syndaskuld
och säga: »Så sant din gud lever, o Dan»,
och: »Så sant den lever, som man dyrkar i Beer-Seba.»
De skola falla och icke mer stå upp.
009:001 Jag såg HERREN stå invid altaret, och han sade:
Slå till pelarhuvudena, så att trösklarna bäva,
och låt spillrorna falla över huvudet på alla där.
Deras sista kvarleva skall jag sedan dräpa med svärd.
Ingen av dem skall kunna undfly,
ingen av dem kunna rädda sig.
009:002 Om de än bröte sig in i dödsriket,
så skulle min hand hämta dem fram därifrån;
och fore de än upp till himmelen,
så skulle jag störta dem ned därifrån.
009:003 Gömde de sig än på toppen av Karmel,
så skulle jag där leta fram dem och hämta dem ned;
och dolde de sig än undan min åsyn
på havets botten,
så skulle jag där mana ormen fram
att stinga dem.
009:004 Om de läte föra sig bort
i fångenskap av sina fiender,
skulle jag bjuda svärdet
att där komma och dräpa dem.
Ja, jag skall låta mitt öga vila på dem,
till deras olycka och icke till deras lycka.
009:005 Ty Herren, HERREN Sebaot,
han som rör vid jorden, då försmälter den av ångest
och alla dess inbyggare sörja,
ja, hela jorden höjer sig såsom Nilen
och sjunker åter såsom Egyptens flod;
009:006 han som bygger sin sal i himmelen
och befäster sitt valv över jorden,
han som kallar på havets vatten
och gjuter det ut över jorden—
HERREN är hans namn.
009:007 Ären I icke för mig lika med etiopiernas barn,
I Israels barn?
säger HERREN.
Förde jag icke Israel upp
ur Egyptens land
och filistéerna ifrån Kaftor
och araméerna ifrån Kir?
009:008 Se, Herrens, HERRENS ögon äro vända
mot detta syndiga rike,
och jag skall förgöra det
från jordens yta.
Dock vill jag icke alldeles
förgöra Jakobs hus,
säger HERREN.
009:009 Ty se, jag skall låta ett bud utgå,
att Israels hus må bliva siktat bland alla hednafolken,
såsom siktades det i ett såll;
icke det minsta korn skall falla på jorden.
009:010 Alla syndare i mitt folk skola dö för svärdet,
de som nu säga: »Oss skall olyckan ej nalkas,
över oss skall den icke komma.»