006:010 Kunna ogudaktighetens skatter framgent
få stanna i den ogudaktiges hus?
Kan där få finnas ett undermåligt efa-mått,
värt att förbannas?
006:011 Vore jag rättfärdig, om jag fördroge orätt våg
och falska vikter i pungen,
006:012 om de rika i staden finge vara fulla av orättrådighet,
om dess invånare finge tala lögn
och hava falsk tunga i sin mun?
006:013 Nej, och därför måste jag slå dig med oläkliga sår,
hemsöka dig med förödelse för dina synders skull.
006:014 När du äter något,
skall du icke bliva mätt,
och tomhet skall råda i din buk.
Vad du skaffar undan
skall du ändå icke kunna rädda,
och vad du räddar
skall jag giva åt svärdet.
006:015 Du skall så,
men icke få skörda;
du skall pressa oliver,
men icke få smörja din kropp med oljan,
du skall pressa ut druvmust,
men icke få dricka vinet.
006:016 Vid Omris stadgar håller man fast, man efterföljer alla Ahabs hus' gärningar; ty efter dessas rådslag är det I vandren. Därför skall jag göra dig till ett föremål för häpnad, och invånarna i staden till ett mål för begabberi; ja, mitt folks smälek skolen I få bära.
007:001 Ve mig! Det är mig,
såsom när frukten är insamlad om sommaren,
eller såsom när efterskörden efter vinbärgningen är slut
och ingen druvklase mer finnes att äta,
intet förstlingsfikon av dem jag hade haft lust till.
007:002 De fromma äro försvunna ur landet,
och ingen redlig man finnes bland människorna.
Alla ligga de på lur efter blod;
envar vill fånga den andre i sitt nät.
007:003 Till att främja det onda äro deras händer redo:
fursten begär gåvor,
och domaren står efter vinning;
den mäktige kräver öppet
vad honom lyster;
så bedriva de vrånghet.
007:004 Den bäste ibland dem är såsom ett törnsnår,
den redligaste värre än en taggig häck.
Men när dina siares dag är inne,
ja, när hemsökelsen når dig,
då skall bestörtning komma ibland dem.
007:005 Man får icke tro på någon vän,
icke lita på någon förtrogen;
för henne som vilar i din famn
måste du vakta din muns dörrar.
007:006 Ty sonen föraktar sin fader,
dottern sätter sig upp mot sin moder,
sonhustrun mot sin svärmoder,
och envar har sitt eget husfolk till fiender.
007:007 Men jag vill skåda efter HERREN,
jag vill hoppas på min frälsnings Gud;
min Gud skall höra mig.
007:008 Glädjens icke över mig, I mina fiender.
Om jag än har fallit, skall jag dock stå upp igen;
om jag än sitter i mörkret,
är dock HERREN mitt ljus.
007:009 Eftersom jag har syndat mot HERREN,
vill jag bära hans vrede,
till dess att han utför min sak
och skaffar mig rätt,
till dess att han för mig ut i ljuset,
så att jag med lust får se på hans rättfärdighet.
007:010 När mina fiender se det,
skola de höljas med skam,
desamma som säga till mig:
»Var är nu HERREN, din Gud?»
Mina ögon skola se med lust på dem;
ty då skola de bliva nedtrampade
såsom orenlighet på gatan.
007:011 En dag skall komma, då dina murar skola byggas upp;
på den dagen skola dina gränser sträcka sig vida.
007:012 På den dagen
skall man komma till dig
både från Assur
och från Egyptens städer,
ja från Egypten
och ända ifrån floden,
och från hav till hav,
och från berg till berg.
007:013 Men eljest skall jorden bliva en ödemark
för sina inbyggares skull;
det skall vara deras gärningars frukt.
007:014 Vakta med din stav ditt folk,
din arvedels hjord,
så att den får hava sin avskilda boning
i skogen på Karmel;
låt den gå i bet i Basan och i Gilead,
likasom under forna dagar.
007:015 Ja, likasom i de dagar då du drog ut ur Egyptens land
skall jag låta dem se underbara ting.
007:016 Hedningarna skola se det och komma på skam
med all sin makt.
De skola nödgas lägga handen på munnen,
deras öron skola vara bedövade.
007:017 De skola slicka stoftet såsom ormar;
lika maskar som kräla på jorden
skola de med bävan övergiva sina borgar.
Med förskräckelse skola de söka HERREN, vår Gud;
Ja, för dig skola de frukta.
007:018 Vem är en sådan Gud som du?—
du som förlåter
kvarlevan av din arvedel dess missgärning
och tillgiver den dess överträdelse,
du som icke behåller vrede evinnerligen,
ty du har lust till nåd,
007:019 och du skall åter förbarma dig över oss
och trampa våra missgärningar under fötterna.
Ja, du skall kasta alla deras synder
i havets djup.
007:020 Du skall bevisa trofasthet mot Jakob
och nåd mot Abraham,
såsom du med ed har lovat våra fäder
i forntidens dagar.