017:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 017:002 Tala till Aron och hans söner och alla Israels barn och säg till dem Detta är vad HERREN har bjudit och sagt:
017:003 Om någon av Israels hus, i lägret eller utanför lägret, slaktar
ett fäkreatur eller ett lamm eller en get,
017:004 utan att föra fram djuret till uppenbarelsetältets ingång för
att frambära det såsom en offergåva åt HERREN framför HERRENS
tabernakel, så skall detta tillräknas den mannen såsom
blodskuld, ty blod har han utgjutit, och den mannen skall
utrotas ur sitt folk.
017:005 Därför skola Israels barn föra sina slaktdjur, som de pläga
slakta ute på marken, fram till HERREN, till uppenbarelsetältets
ingång, till prästen, och där slakta dem såsom tackoffer åt
HERREN.
017:006 Och prästen skall stänka blodet på HERRENS altare, vid ingången
till uppenbarelsetältet, och förbränna fettet till en
välbehaglig lukt för HERREN.
017:007 Och de skola icke mer offra sina slaktoffer åt de onda andar som
de i trolös avfällighet löpa efter. Detta skall vara en evärdlig
stadga för dem från släkte till släkte.
017:008 Och du skall säga till dem:
Om någon av Israels hus, eller av främlingarna som bo ibland
dem, offrar ett brännoffer eller ett slaktoffer
017:009 och icke för det fram till uppenbarelsetältets ingång för att
offra det åt HERREN, så skall den mannen utrotas ur sin släkt.
017:010 Och om någon av Israels hus, eller av främlingarna som bo ibland
dem, förtär något blod, så skall jag vända mitt ansikte mot
honom som förtär blodet och utrota honom ur hans folk.
017:011 Ty allt kötts själ är i blodet, och jag har givit eder det till
altaret, till att bringa försoning för edra själar; ty blodet är
det som bringar försoning, genom själen som är däri.
017:012 Därför säger jag till Israels barn: Ingen av eder skall förtära
blod; och främlingen som bor ibland eder skall icke heller
förtära blod.
017:013 Och om någon av Israels barn, eller av främlingarna som bo
ibland dem, fäller ett villebråd av fyrfotadjur eller en fågel,
sådant som får ätas, så skall han låta blodet rinna ut och
övertäcka det med jord.
017:014 Ty så är det med allt kötts själ, att blodet är det som
innehåller själen; därför säger jag till Israels barn: I skolen
icke förtära något kötts blod. Ty blodet är allt kötts själ; var
och en som förtär det skall utrotas.
017:015 Och var och en som äter ett självdött eller ihjälrivet djur,
evad han är inföding eller främling, skall två sina kläder och
bada sig i vatten och vara oren ända till aftonen; då bliver han
ren.
017:016 Men om han icke tvår sina kläder och icke badar sin kropp kommer
han att bära på missgärning.
018:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 018:002 Tala till Israels barn och säg till dem:
Jag är HERREN, eder Gud.
018:003 I skolen icke göra såsom man gör i Egyptens land, där I haven
bott. Ej heller skolen I göra såsom man gör i Kanaans land, dit
jag vill föra eder; I skolen icke vandra efter deras stadgar.
018:004 Efter mina rätter skolen I göra och mina stadgar skolen I hålla,
och skolen vandra efter dem. Jag är HERREN, eder Gud.
018:005 Ja, I skolen hålla mina stadgar och rätter, ty den människa som
gör efter dem skall leva genom dem. Jag är HERREN.
018:006 Ingen bland eder skall komma vid någon kvinna som år hans nära
blodsförvant och blotta hennes blygd. Jag är HERREN.
018:007 Du skall icke blotta din faders blygd genom att blotta din
moders blygd; hon är din moder, du skall icke blotta hennes
blygd.
018:008 Du skall icke blotta någon annan kvinnas blygd, som är din
faders hustru, ty det är din faders blygd.
018:009 Du skall icke blotta din systers blygd, evad hon är din faders
dotter eller din moders dotter, evad hon är född hemma eller
född ute.
018:010 Du skall icke blotta din sondotters eller din dotterdotters
blygd, ty det är din egen blygd.
018:011 Du skall icke blotta din faders hustrus dotters blygd, ty hon är
av din faders släkt, hon är din syster.
018:012 Du skall icke blotta din faders systers blygd; hon är din faders
nära blodsförvant.
018:013 Du skall icke blotta din moders systers blygd, ty hon är din
moders nära blodsförvant.
018:014 Du skall icke blotta din faders broders blygd: vid hans hustru
skall du icke komma; hon är din faders syster.
018:015 Du skall icke blotta din svärdotters blygd; hon är din sons
hustru, hennes blygd skall du icke blotta.
018:016 Du skall icke blotta din broders hustrus blygd, ty det är din
broders blygd.
018:017 Du skall icke blotta en kvinnas blygd och tillika hennes
dotters; du skall icke heller taga till hustru hennes sondotter
eller dotterdotter och blotta dennas blygd, de äro ju nära
blodsförvanter; sådant vore en skändlighet.
018:018 Och du skall icke till hustru taga en kvinna jämte hennes
syster, så att du uppväcker fiendskap mellan dem, i det att du
blottar den enas blygd och tillika den andras, medan den förra
lever.
018:019 Du skall icke komma vid en kvinna och blotta hennes blygd, när
hon är oren under sin månadsrening.
018:020 Med din nästas hustru skall du icke beblanda dig, så att du
genom henne bliver oren.
018:021 Du skall icke giva någon av dina avkomlingar till offer åt
Molok; du skall icke ohelga din Guds namn. Jag är HERREN.
018:022 Du skall icke ligga hos en man såsom man ligger hos en kvinna;
det är en styggelse.
018:023 Du skall icke beblanda där med något djur, så att du genom detta
bliver oren. Och ingen kvinna skall hava att skaffa med något
djur, så att hon beblandar sig därmed; det är en
vederstygglighet.