014:039 Alltså, mina bröder, varen ivriga att undfå profetians gåva och förmenen ej heller någon att tala tungomål. 014:040 Men låten allt tillgå på höviskt sätt och med ordning.

015:001 Mina bröder, jag vill påminna eder om det evangelium som jag
förkunnade för eder, som I jämväl togen emot, och som I ännu
stån kvar i,
015:002 genom vilket I ock bliven frälsta; jag vill påminna eder om huru
jag förkunnade det för eder, såframt I eljest hållen fast därvid
—om nu icke så är att I förgäves haven kommit till tro.
015:003 Jag meddelade eder ju såsom ett huvudstycke vad jag själv hade
undfått: att Kristus dog för våra synder, enligt skrifterna,
015:004 och att han blev begraven, och att han har uppstått på tredje
dagen, enligt skrifterna,
015:005 och att han visade sig för Cefas och sedan för de tolv.
015:006 Därefter visade han sig för mer än fem hundra bröder på en gång,
av vilka de flesta ännu leva kvar, medan några äro avsomnade.
015:007 Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna.
015:008 Allra sist visade han sig också för mig, som är att likna vid
ett ofullgånget foster.
015:009 Ty jag är den ringaste bland apostlarna, ja, icke ens värdig att
kallas apostel, jag som har förföljt Guds församling.
015:010 Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har
icke varit fåfäng, utan jag har arbetat mer än de alla—dock
icke jag, utan Guds nåd, som har varit med mig.

015:011 Det må nu vara jag eller de andra, så är det på det sättet vi
predika, och på det sättet I haven kommit till tro.

015:012 Om det nu predikas om Kristus att han har uppstått från de döda,
huru kunna då somliga bland eder säga att det icke finnes någon
uppståndelse från de döda?
015:013 Om det åter icke finnes någon uppståndelse från de döda, då har
icke heller Kristus uppstått.
015:014 Men om Kristus icke har uppstått, då är ju vår predikan fåfäng,
då är ock eder tro fåfäng;
015:015 då befinnas vi ock vara falska Guds vittnen, eftersom vi hava
vittnat mot Gud att han har uppväckt Kristus, som han icke har
uppväckt, om det är sant att döda icke uppstå.
015:016 Ja, om döda icke uppstå, så har ej heller Kristus uppstått.
015:017 Men om Kristus icke har uppstått, så är eder tro förgäves; I
ären då ännu kvar i edra synder.
015:018 Då hava ju ock de gått förlorade, som hava avsomnat i Kristus.
015:019 Om vi i detta livet hava i Kristus haft vårt hopp, och därav
intet bliver, då äro vi de mest ömkansvärda av alla människor.

015:020 Men nu har Kristus uppstått från de döda, såsom förstlingen av
de avsomnade.
015:021 Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom ock genom en
människa de dödas uppståndelse.
015:022 Och såsom i Adam alla dö, så skola ock i Kristus alla göras
levande.
015:023 Men var och en i sin ordning: Kristus såsom förstlingen,
därnäst, vid Kristi tillkommelse, de som höra honom till.
015:024 Därefter kommer änden, då när han överlämnar riket åt Gud och
Fadern, sedan han från andevärldens alla furstar och alla
väldigheter och makter har tagit all deras makt.
015:025 Ty han måste regera
»till dess han har lagt alla sina fiender
under sina fötter».
015:026 Sist bland hans fiender bliver ock döden berövad all sin makt;
015:027 ty
»allt har han lagt under hans fötter».

Men när det heter att »allt är honom underlagt», då är
uppenbarligen den undantagen, som har lagt allt under honom.
015:028 Och sedan allt har blivit Sonen underlagt, då skall ock Sonen
själv giva sig under den som har lagt allt under honom. Och så
skall Gud bliva allt i alla.

015:029 Vad kunna annars de som låta döpa sig för de dödas skull vinna
därmed? Om så är att döda alls icke uppstå, varför låter man då
döpa sig för deras skull?
015:030 Och varför undsätta vi oss själva var stund för faror?
015:031 Ty—så sant jag i Kristus Jesus, vår Herre, kan berömma mig av
eder, mina bröder—jag lider döden dag efter dag.
015:032 Om jag hade tänkt såsom människor pläga tänka, när jag i Efesus
kämpade mot vilddjuren, vad gagnade mig då det jag gjorde? Om
döda icke uppstå—»låtom oss då äta och dricka, ty i morgon
måste vi dö».

015:033 Faren icke vilse:
»För goda seder dåligt sällskap är fördärv.»
015:034 Vaknen upp till rätt nykterhet, och synden icke. Somliga finnas
ju, som leva i okunnighet om Gud; eder till blygd säger jag
detta.

015:035 Nu torde någon fråga: »På vad sätt uppstå då de döda, och med
hurudan kropp skola de träda fram?»
015:036 Du oförståndige! Det frö du sår, det får ju icke liv, om det
icke först har dött.
015:037 Och när du sår, då är det du sår icke den växt som en gång skall
komma upp, utan ett naket korn, kanhända ett vetekorn, kanhända
något annat.
015:038 Men Gud giver det en kropp, en sådan som han vill, och åt vart
frö dess särskilda kropp.
015:039 Icke allt kött är av samma slag, utan människors har sin art,
boskapsdjurs kött en annan art, fåglars kött åter en annan,
fiskars återigen en annan.
015:040 Så finnas ock både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men
de himmelska kropparnas härlighet är av ett slag, de jordiska
kropparnas av ett annat slag.
015:041 En härlighet har solen, en annan härlighet har månen, åter en
annan härlighet hava stjärnorna; ja, den ena stjärnan är icke
lik den andra i härlighet.—
015:042 Så är det ock med de dödas uppståndelse: vad som bliver sått
förgängligt, det uppstår oförgängligt;
015:043 vad som bliver sått i ringhet, det uppstår i härlighet; vad som
bliver sått i svaghet, det uppstår i kraft;
015:044 här sås en »själisk» kropp, där uppstår en andlig kropp. Så
visst som det finnes en »själisk» kropp, så visst finnes det ock
en andlig.
015:045 Så är ock skrivet: »Den första människan, Adam, blev en levande
varelse med själ.» Den siste Adam åter blev en levandegörande
ande.
015:046 Men icke det andliga är det första, utan det »själiska»; sedan
kommer det andliga.
015:047 Den första människan var av jorden och jordisk, den andra
människan är av himmelen.
015:048 Sådan som den jordiska var, sådana äro ock de jordiska; och
sådan som den himmelska är, sådana äro ock de himmelska.
015:049 Och såsom vi hava burit den jordiskas gestalt, så skola vi ock
bära den himmelskas gestalt.

015:050 Mina bröder, vad jag nu vill säga är detta, att kött och blod
icke kunna få Guds rike till arvedel; ej heller får
förgängligheten oförgängligheten till arvedel.
015:051 Se, jag säger eder en hemlighet: Vi skola icke alla avsomna, men
alla skola vi bliva förvandlade,
015:052 och det i ett nu, i ett ögonblick, vid den sista basunens ljud.
Ty basunen skall ljuda, och de döda skola uppstå till
oförgänglighet, och då skola vi bliva förvandlade.
015:053 Ty detta förgängliga måste ikläda sig oförgänglighet, och
detta dödliga ikläda sig odödlighet.
015:054 Men när detta förgängliga har iklätt sig oförgänglighet, och
detta dödliga har iklätt sig odödlighet, då skall det ord
fullbordas, som står skrivet: »Döden är uppslukad och seger
vunnen.»
015:055 Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?
015:056 Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen.
015:057 Men Gud vare tack, som giver oss segern genom vår Herre Jesus
Kristus!