001:015 Somliga finnas väl ock, som av avund och trätlystnad predika
Kristus, men det finnes också andra som göra det av god vilja.
001:016 Dessa senare göra det av kärlek, eftersom de veta att jag är
satt till att försvara evangelium.
001:017 De förra åter förkunna Kristus av genstridighet, icke med rent
sinne, i tanke att de skola tillskynda mig ytterligare
bedrövelse i mina bojor.
001:018 Vad mer? Kristus bliver dock på ena eller andra sättet
förkunnad, det må nu ske för syns skull eller i uppriktighet;
och däröver gläder jag mig. Ja, jag skall ock framgent få
glädja mig;
001:019 ty jag vet att detta skall lända mig till frälsning, genom eder
förbön och därigenom att Jesu Kristi Ande förlänas mig.
001:020 Det är nämligen min trängtan och mitt hopp att jag i intet skall
komma på skam, utan att Kristus, nu såsom alltid, skall av mig
med all frimodighet bliva förhärligad i min kropp, det må ske
genom liv eller genom död.
001:021 Ty att leva, det är för mig Kristus, och att dö, det är för mig
en vinning.
001:022 Men om det att leva i köttet för mig är att utföra ett arbete
som bär frukt, vilketdera skall jag då välja? Det kan jag icke
säga.
001:023 Jag drages åt båda hållen. Ty väl åstundar jag att bryta upp
och vara hos Kristus, vilket ju vore mycket bättre;
001:024 men att jag lever kvar i köttet är för eder skull mer av nöden.
001:025 Och då jag är förvissad härom, vet jag att jag skall leva kvar
och förbliva hos eder alla, eder till förkovran och glädje i
tron,
001:026 för att eder berömmelse skall överflöda i Kristus Jesus, i fråga
om mig, därigenom att jag ännu en gång kommer till eder.
001:027 Fören allenast en sådan vandel som är värdig Kristi evangelium,
så att jag—vare sig jag kommer och besöker eder, eller jag
förbliver frånvarande—får höra om eder att I stån fasta i en
och samme Ande och endräktigt kämpen tillsammans för tron på
evangelium,
001:028 utan att i något stycke låta skrämma eder av motståndarna. Ty
att I så skicken eder är för dem ett vittnesbörd om att de
själva gå mot fördärvet, men att I skolen bliva frälsta, och
detta av Gud.
001:029 Åt eder har ju förunnats icke allenast att tro på Kristus, utan
ock att lida för hans skull,
001:030 i det att I haven samma kamp som I förr sågen mig hava och nu
hören att jag har.
002:001 Om nu förmaning i Kristus, om uppmuntran i kärlek, om gemenskap
i Anden, om hjärtlig godhet och barmhärtighet betyda något,
002:002 gören då min glädje fullkomlig, i det att I ären ens till
sinnes, uppfyllda av samma kärlek, endräktiga, liksinnade,
002:003 fria ifrån genstridighet och ifrån begär efter fåfänglig ära.
Fasthellre må var och en i ödmjukhet akta den andre förmer än
sig själv.
002:004 Och sen icke var och en på sitt eget bästa, utan var och en
också på andras.
002:005 Varen så till sinnes som Kristus Jesus var,
002:006 han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten
med Gud såsom ett byte,
002:007 utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när
han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara
såsom en människa
002:008 och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden
på korset.
002:009 Därför har ock Gud upphöjt honom över allting och givit honom
det namn som är över alla namn
002:010 för att i Jesu namn alla knän skola böja sig, deras som äro i
himmelen, och deras som äro på jorden, och deras som äro under
jorden,
002:011 och för att alla tungor skola bekänna, Gud, Fadern, till ära,
att Jesus Kristus är Herre.
002:012 Därför, mina älskade, såsom I alltid förut haven varit lydiga,
så mån I också nu med fruktan och bävan arbeta på eder
frälsning, och det icke allenast såsom I gjorden, då jag var
närvarande, utan ännu mycket mer nu, då jag är frånvarande.
002:013 Ty Gud är den som verkar i eder både vilja och gärning, för att
hans goda vilja skall ske.
002:014 Gören allt utan att knorra och tveka,
002:015 så att I bliven otadliga och rena, Guds ostraffliga barn mitt
ibland »ett vrångt och avogt släkte», inom vilket I lysen såsom
himlaljus i världen,
002:016 i det att I hållen fast vid livets ord. Bliven mig så till
berömmelse på Kristi dag, till ett vittnesbörd om att jag icke
har strävat förgäves och icke förgäves har arbetat.
002:017 Men om än mitt blod bliver utgjutet såsom ett drickoffer, när
jag förrättar min tempeltjänst och därvid frambär offret av eder
tro, så gläder jag mig dock och deltager i allas eder glädje.
002:018 Sammalunda mån ock I glädjas och deltaga i min glädje.
002:019 Jag hoppas nu i Herren Jesus att snart kunna sända Timoteus till
eder, så att ock jag får känna hugnad genom det som jag då hör
om eder.
002:020 Ty jag har ingen av samma sinne som han, ingen som av så
uppriktigt hjärta kommer att hava omsorg om eder.
002:021 Allasammans söka de sitt eget, icke vad som hör Kristus Jesus
till.
002:022 Men hans beprövade trohet kännen I; I veten huru han med mig har
verkat i evangelii tjänst, såsom en son tjänar sin fader.
002:023 Honom hoppas jag alltså kunna sända, så snart jag har fått se
huru det går med min sak.
002:024 Och i Herren är jag viss om att jag också själv snart skall få
komma.
002:025 Emellertid har jag funnit det nödvändigt att sända brodern
Epafroditus, min medarbetare och medkämpe, tillbaka till eder,
honom som I haven skickat hit, för att å edra vägnar överlämna
åt mig vad jag kunde behöva.
002:026 Ty han längtar efter eder alla och har ingen ro, därför att I
haven hört honom vara sjuk.
002:027 Han har också verkligen varit sjuk, ja, nära döden, men Gud
förbarmade sig över honom; och icke allenast över honom, utan
också över mig, för att jag icke skulle få bedrövelse på
bedrövelse.
002:028 Därför är jag så mycket mer angelägen att sända honom, både för
att I skolen få glädjen att återse honom, och för att jag själv
därigenom skall få lättnad i min bedrövelse.
002:029 Tagen alltså emot honom i Herren, med all glädje, och hållen
sådana män i ära.
002:030 Ty för Kristi verks skull var han nära döden, i det han satte
sitt liv på spel, för att giva mig ersättning för den tjänst
som jag måste sakna från eder personligen.
003:001 För övrigt, mina bröder, glädjen eder i Herren. Att skriva till
eder detsamma som förut, det räknar jag icke för något besvär,
och det är för eder tryggare.
003:002 Given akt på de hundarna, given akt på de onda arbetarna, given
akt på »de sönderskurna».
003:003 Ty vi äro »de omskurna», vi som genom Guds Ande tjäna Gud och
berömma oss av Kristus Jesus och icke förtrösta på köttet—
003:004 fastän jag för min del väl också kunde hava skäl att förtrösta
på köttet. Ja, om någon menar sig kunna förtrösta på köttet, så
kan jag det ännu mer,
003:005 jag som blev omskuren, när jag var åtta dagar gammal, jag som är
av Israels folk och av Benjamins stam, en hebré, född av
hebréer, jag som i fråga om lagen har varit en farisé,
003:006 i fråga om nitälskan varit en församlingens förföljare, i fråga
om rättfärdighet—den som vinnes i kraft av lagen—varit en
ostrafflig man.
003:007 Men allt det som var mig en vinning, det har jag för Kristi
skull räknat såsom en förlust.
003:008 Ja, jag räknar i sanning allt såsom förlust mot det som är långt
mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. Ty det är för
hans skull som jag har gått förlustig alltsammans och nu räknar
det såsom avskräde, på det att jag må vinna Kristus
003:009 och bliva funnen i honom, icke med min egen rättfärdighet, den
som kommer av lag, utan med den rättfärdighet som kommer genom
tro på Kristus, rättfärdigheten av Gud, på grund av tron.
003:010 Ty jag vill lära känna honom och hans uppståndelses kraft och få
känna delaktighet i hans lidanden, i det jag bliver honom lik
genom en död sådan som hans,
003:011 om jag så skulle kunna nå fram till uppståndelsen från de döda.
003:012 Icke som om jag redan hade vunnit det eller redan hade blivit
fullkomlig, men jag far efter att vinna det, eftersom jag själv
har blivit vunnen av Kristus Jesus.
003:013 Ja, mina bröder, jag håller icke före att jag ännu har vunnit
det, men ett gör jag: jag förgäter det som är bakom mig och
sträcker mig mot det som är framför mig
003:014 och jagar mot målet, för att få den segerlön som hålles framför
oss genom Guds kallelse ovanifrån, i Kristus Jesus.