004:038 Och de av Gersons barn som inmönstrades, efter deras släkter och
efter deras familjer,
004:039 de som voro trettio år gamla eller därutöver, ända till femtio
år, alla tjänstbara män som kunde göra arbete vid
uppenbarelsetältet,
004:040 dessa som inmönstrades efter sina släkter och efter sina
familjer utgjorde två tusen sex hundra trettio.
004:041 Så många voro de av Gersons barns släkter som inmönstrades,
summan av dem som skulle göra tjänst vid uppenbarelsetältet, de
som Mose och Aron inmönstrade, efter HERRENS befallning.

004:042 Och de av Meraris barns släkter som inmönstrades, efter deras
släkter och efter deras familjer,
004:043 de som voro trettio år gamla eller därutöver, ända till femtio
år, alla tjänstbara män som kunde göra arbete vid
uppenbarelsetältet,
004:044 dessa som inmönstrades efter sina släkter utgjorde tre tusen två
hundra.
004:045 Så många voro de av Meraris barns släkter som inmönstrades, de
som Mose och Aron inmönstrade efter HERRENS befallning genom
Mose.

004:046 De av leviterna som Mose och Aron och Israels hövdingar
inmönstrade, efter deras släkter och efter deras familjer,
004:047 de som voro trettio år gamla eller därutöver, ända till femtio
år, alla som kunde förrätta något tjänstgöringsarbete eller
något bärarearbete vid uppenbarelsetältet,
004:048 dessa som inmönstrades utgjorde tillsammans åtta tusen fem
hundra åttio.
004:049 Efter HERRENS befallning blevo de inmönstrade genom Mose, var
och en till det som han hade att göra eller bära, och var och en
fick det åliggande som HERREN hade bjudit Mose.

005:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
005:002 Bjud Israels barn att de skaffa bort ur lägret var och en som är
spetälsk eller har flytning och var och en som har blivit oren
genom någon död.
005:003 En sådan, vare sig man eller kvinna, skolen I skaffa bort; till
något ställe utanför lägret skolen I skicka honom, för att han
icke må orena deras läger; jag har ju min boning mitt ibland
dem.

005:004 Och Israels barn gjorde så; de skickade dem till ett ställe
utanför lägret; såsom HERREN hade tillsagt Mose, så gjorde
Israels barn.

005:005 Och HERREN talade till Mose och sade:
005:006 Tala till Israels barn: Om någon, vare sig man eller kvinna,
begår någon synd—vad det nu må vara, vari en människa kan
försynda sig—i det han gör sig skyldig till en orättrådighet
mot HERREN, och denna person alltså ådrager sig skuld,
005:007 så skall han bekänna den synd han har begått, och ersätta det
han har förbrutit sig på till dess fulla belopp och lägga
femtedelen av värdet därtill; och detta skall han giva åt den
som han har förbrutit sig emot.
005:008 Men om denne icke har efterlämnat någon bördeman, åt vilken
ersättning kan givas för det han har förbrutit sig på, då skall
ersättningen för detta givas åt HERREN och tillhöra prästen,
utom försoningsväduren, med vilken försoning bringas för den
skyldige.
005:009 Och alla heliga gåvor som Israels barn giva såsom en gärd,
vilken de bära fram till prästen, skola tillhöra denne;
005:010 honom skola allas heliga gåvor tillhöra; vad någon giver åt
prästen skall tillhöra denne.

005:011 Och HERREN talade till Mose och sade:
005:012 Tala till Israels barn och säg till dem: Om en hustru har svikit
sin man och varit honom otrogen,
005:013 i det att någon annan har legat hos henne och beblandat sig med
henne, utan att hennes man har fått veta därav, och utan att hon
har blivit röjd, fastän hon verkligen har låtit skända sig; om
alltså intet vittne finnes mot henne och hon icke har blivit
gripen på bar gärning,
005:014 men misstankens ande likväl kommer över honom, så att han får
misstanke mot sin hustru, och det verkligen är så, att hon har
låtit skända sig; eller om misstankens ande kommer över honom,
så att han får misstanke mot sin hustru, och detta fastän hon
icke har låtit skända sig:
005:015 så skall mannen föra sin hustru till prästen och såsom offer för
henne bära fram en tiondedels efa kornmjöl, men ingen olja skall
han gjuta därpå och ingen rökelse lägga därpå, ty det är ett
misstankeoffer, ett åminnelseoffer, som bringar en missgärning i
åminnelse.
005:016 Och prästen skall föra henne fram och ställa henne inför HERRENS
ansikte.
005:017 Och prästen skall taga heligt vatten i ett lerkärl, och sedan
skall prästen taga något av stoftet på tabernaklets golv och
lägga i vattnet.
005:018 Och prästen skall ställa kvinnan fram inför HERRENS ansikte och
lösa upp kvinnans hår och lägga på hennes händer
åminnelseoffret, det är misstankeoffret; men prästen själv skall
hålla i sin hand det förbannelsebringande olycksvattnet.
005:019 Därefter skall prästen besvärja kvinnan och säga till henne: »Om
ingen har lägrat dig och du icke har svikit din man genom att
låta skända dig, så må detta förbannelsebringande olycksvatten
icke skada dig.
005:020 Men om du har svikit din man och låtit skända dig, i det att
någon annan än din man har beblandat sig med dig»
005:021 (prästen besvärjer nu kvinnan med förbannelsens ed, i det han
säger till kvinnan:) »Då må HERREN göra dig till ett exempel som
man nämner, när man förbannar och svär bland ditt folk; HERREN
må då låta din länd förvissna och din buk svälla upp;
005:022 ja, när du har fått detta förbannelsebringande vatten in i ditt
liv, då må det komma din buk att svälla upp och din länd att
förvissna.» Och kvinnan skall säga: »Amen, amen.»
005:023 Sedan skall prästen skriva upp dessa förbannelser på ett blad
och därefter avtvå dem i olycksvattnet
005:024 och giva kvinnan det förbannelsebringande olycksvattnet att
dricka, för att detta förbannelsebringande vatten må bliva henne
till olycka, när hon har fått det i sig.
005:025 Och prästen skall taga misstankeoffret ur kvinnans hand och
vifta detta offer inför HERRENS ansikte och bära det fram till
altaret.
005:026 Och prästen skall av offret taga en handfull, det som utgör
själva altaroffret, och förbränna det på altaret; därefter skall
han giva kvinnan vattnet att dricka.
005:027 Och när han så har givit henne vattnet att dricka, då skall
detta ske: om hon har låtit skända sig och varit sin man
otrogen, så skall det förbannelsebringande vattnet, när hon har
fått det i sig, bliva henne till olycka, i det att hennes buk
sväller upp och hennes länd förvissnar; och kvinnan skall bliva
ett exempel som man nämner, när man förbannar bland hennes folk.
005:028 Men om kvinnan icke har låtit skända sig, utan är ren, då skall
hon förbliva oskadd och kunna undfå livsfrukt.

005:029 Detta är misstankelagen, om huru förfaras skall, när en kvinna
har svikit sin man och låtit skända sig,
005:030 eller när eljest misstankens ande kommer över en man, så att han
misstänker sin hustru; han skall då ställa hustrun fram inför
HERRENS ansikte, och prästen skall med henne göra allt vad denna
lag stadgar.
005:031 Så skall mannen vara fri ifrån missgärning, men hustrun kommer
att bära på missgärning.

006:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 006:002 Tala till Israels barn och säg till dem:

Om någon, vare sig man eller kvinna, har att fullgöra ett
nasirlöfte, ett löfte att vara HERRENS nasir,
006:003 så skall han avhålla sig från vin och starka drycker; han skall
icke dricka någon syrad dryck av vin eller någon annan syrad
stark dryck; intet slags druvsaft skall han dricka, ej heller
skall han äta druvor, vare sig friska eller torra.
006:004 Så länge hans nasirtid varar, skall han icke äta något som
kommer av vinträdet, icke ens dess kartar eller späda skott.
006:005 Så länge hans nasirlöfte varar, skall ingen rakkniv komma på
hans huvud; till dess att den tid är ute, under vilken han skall
vara HERRENS nasir, skall han vara helig och låte håret växa
långt på sitt huvud.
006:006 Så länge han är HERRENS nasir, skall han icke nalkas någon död.
006:007 Icke ens genom sin fader eller sin moder, sin broder eller sin
syster får han ådraga sig orenhet, om de dö ty han bär på sitt
huvud tecknet till att han är sin Guds nasir;
006:008 så länge hans nasirtid varar, är han helgad åt HERREN.
006:009 Men om någon oförtänkt och plötsligt dör i hans närhet, och
därmed orenar hans huvud, på vilket han bär nasirtecknet, så
skall han raka sitt huvud den dag han bliver ren; han skall raka
det på sjunde dagen.
006:010 Och på åttonde dagen skall han bära fram till prästen två
turturduvor eller två unga duvor, till uppenbarelsetältets
ingång.
006:011 Och prästen skall offra en till syndoffer och en till brännoffer
och bringa försoning för honom, till rening från den synd han
har dragit över sig genom den döde; sedan skall han samma dag
åter helga sitt huvud;
006:012 han skall inviga sig till nasir åt HERREN för lika lång tid som
han förut hade lovat. Och han skall föra fram ett årsgammalt
lamm till skuldoffer. Den förra löftestiden skall vara ogill,
därför att hans nasirat blev orenat.