024:001 Då nu Bileam såg att det var: HERRENS vilja att han skulle
välsigna Israel, gick han icke, såsom de förra gångerna, bort
och såg efter tecken, utan vände sitt ansikte mot öknen.
024:002 Och när Bileam lyfte upp sina ögon och såg Israel lägrad efter
sina stammar, kom Guds Ande över honom.
024:003 Och han hov upp sin röst och kvad:
»Så säger Bileam, Beors son,
så säger mannen med det slutna ögat,
024:004 så säger han som hör Guds tal,
han som skådar syner från den Allsmäktige,
i det han sjunker ned och får sina ögon öppnade:
024:005 Huru sköna äro icke dina tält, du Jakob,
dina boningar, du Israel!
024:006 De likna dalar som utbreda sig vida,
de äro såsom lustgårdar invid en ström,
såsom aloeträd, planterade av HERREN,
såsom cedrar invid vatten.
024:007 Vatten flödar ur hans ämbar,
hans sådd bliver rikligen vattnad.
Större än Agag skall hans konung vara,
ja, upphöjd bliver hans konungamakt.
024:008 Det är Gud som har fört honom ut ur Egypten.
Hans styrka är såsom en vildoxes.
Han skall uppsluka de folk som stå honom emot,
deras ben skall han sönderkrossa,
och med sina pilar skall han genomborra dem.
024:009 Han har lagt sig ned, han vilar såsom ett lejon, såsom en
lejoninna—vem vågar oroa honom? Välsignad vare den som
välsignar dig, och förbannad vare den som förbannar dig!»
024:010 Då upptändes Balaks vrede mot Bileam, och han slog ihop
händerna. Och Balak sade till Bileam: »Till att förbanna mina
fiender kallade jag dig hit, och se, du har i stället nu tre
gånger välsignat dem.
024:011 Giv dig nu av hem igen. Jag tänkte att jag skulle få bevisa dig
stor ära; men se, HERREN har förmenat dig att bliva ärad.»
024:012 Bileam svarade Balak: »Sade jag icke redan till sändebuden som
du skickade till mig:
024:013 'Om Balak än gåve mig så mycket silver och guld som hans hus
rymmer, kunde jag dock icke överträda HERRENS befallning, så att
jag efter eget tycke gjorde något, vad det vara må.' Vad HERREN
säger, det måste jag tala.
024:014 Se, jag går nu hem till mitt folk; men jag vill varsko dig om
vad detta folk skall göra mot ditt folk i kommande dagar.»
024:015 Och han hov upp sin röst och kvad:
»Så säger Bileam, Beors son,
så säger mannen med det slutna ögat,
024:016 så säger han som hör Guds tal
och har kunskap från den Högste,
han som skådar syner från den Allsmäktige,
i det han sjunker ned och får sina ögon öppnade:
024:017 Jag ser honom, men icke denna tid,
jag skådar honom, men icke nära.
En stjärna träder fram ur Jakob,
och en spira höjer sig ur Israel.
Den krossar Moabs tinningar
och slår ned alla söner till Set.
024:018 Edom skall han få till besittning
till besittning Seir—sina fienders länder.
Ty Israel skall göra mäktiga ting;
024:019 ur Jakob skall en härskare komma;
han skall förgöra i städerna dem som rädda sig dit.»
024:020 Och han fick se Amalek; då hov han upp sin röst och kvad:
»En förstling bland folken är Amalek,
men på sistone hemfaller han åt undergång.»
024:021 Och han fick se kainéerna; då hov han upp sin röst och kvad:
»Fast är din boning,
och lagt på klippan är ditt näste.
024:022 Likväl skall Kain bliva utrotad;
ja, Assur skall omsider föra dig i fångenskap.»
024:023 Och han lov åter upp sin röst och kvad:
»O ve! Vem skall bliva vid liv,
när Gud låter detta ske?
024:024 Skepp skola komma från kittéernas kust,
de skola tukta Assur, tukta Eber;
också han skall hemfalla åt undergång.»
024:025 Och Bileam stod upp och vände tillbaka hem; också Balak for sin
väg.
025:001 Och medan Israel uppehöll sig i Sittim, begynte folket bedriva
otukt med Moabs döttrar.
025:002 Dessa inbjödo folket till sina gudars offermåltider,
025:003 Och folket åt och tillbad deras gudar. Och Israel slöt sig till
Baal-Peor. Då upptändes HERRENS vrede mot Israel.
025:004 Och HERREN sade till Mose: »Hämta folkets alla huvudman, och låt
upphänga sådana i solen för HERREN, på det att HERRENS vredes
glöd må vändas ifrån Israel.»
025:005 Då sade Mose till Israels domare: »Var och en av eder dräpe
bland sina män dem som hava slutit sig till Baal-Peor.»
025:006 Nu kom en man av Israels barn och förde in bland sina bröder en
midjanitisk kvinna, inför Moses och Israels barns hela menighets
ögon, under det att dessa stodo gråtande vid ingången till
uppenbarelsetältet.
025:007 När Pinehas, son till Eleasar, son till prästen Aron, såg
detta, stod han upp i menigheten och tog ett spjut i sin hand
025:008 och följde efter den israelitiske mannen in i tältets sovrum och
genomborrade dem båda, såväl den israelitiske mannen som ock
kvinnan, i det att han stack henne genom underlivet. Så upphörde
hemsökelsen bland Israels barn.
025:009 Men de som hade omkommit genom hemsökelsen utgjorde tjugufyra
tusen.
025:010 Och HERREN talade till Mose och sade:
025:011 »Pinehas, han som är son till prästen Arons son Eleasar, har
avvänt min vrede från Israels barn, i det att han har nitälskat
bland dem såsom jag nitälskar; därför har jag icke i min
nitälskan förgjort Israels barn.
025:012 Säg fördenskull: Se, jag gör med honom ett fridsförbund;
025:013 och för honom, och för hans avkomlingar efter honom, skall detta
vara ett förbund genom vilket han får ett evärdligt prästadöme,
till lön för att han nitälskade för sin Gud och bragte försoning
för Israels barn.»
025:014 Och den dödade israelitiske mannen, han som dödades jämte den
midjanitiska kvinnan, hette Simri, Salus son, och var hövding
för en familj bland simeoniterna.
025:015 Och den dödade midjanitiska kvinnan hette Kosbi, dotter till
Sur; denne var stamhövding, hövding för en stamfamilj i Midjan.