032:019 När HERREN såg detta, förkastade han dem,
ty han förtörnades på sina söner och döttrar.
032:020 Han sade: »Jag vill fördölja mitt ansikte för dem,
jag vill se vilket slut de få;
ty ett förvänt släkte äro de,
barn i vilka ingen trohet är.
032:021 De hava retat mig med gudar som icke äro gudar,
förtörnat mig med de fåfängligheter de dyrka;
därför skall jag reta dem med ett folk som icke är ett folk,
med ett dåraktigt hednafolk skall jag förtörna dem.
032:022 Ty eld lågar fram ur min näsa,
och den brinner ända till dödsrikets djup;
den förtär jorden med dess gröda
och förbränner bergens grundvalar.
032:023 Jag skall hopa olyckor över dem,
alla mina pilar skall jag avskjuta på dem.
032:024 De skola utsugas av hunger och förtäras av feberglöd,
av farsoter som bittert pina;
jag skall sända över dem vilddjurs tänder
och stoftkrälande ormars gift.
032:025 Ute skall svärdet förgöra deras barn,
och inomhus skall förskräckelsen göra det:
ynglingar såväl som jungfrur,
spenabarn tillsammans med gråhårsmän.
032:026 Jag skulle säga: 'Jag vill blåsa bort dem,
göra slut på deras åminnelse bland människor',
032:027 om jag icke fruktade att deras fiender då
skulle vålla mig grämelse,
att deras ovänner skulle misstyda det,
att de skulle säga: 'Vår hand var så stark,
det var icke HERREN som gjorde allt detta.'»
032:028 Ty ett rådlöst folk äro de,
och förstånd finnes icke i dem.
032:029 Vore de visa, så skulle de begripa detta,
de skulle första vilket slut de måste få.
032:030 Huru kunde en jaga tusen framför sig
och två driva tiotusen på flykten,
om icke deras klippa hade sålt dem,
och om icke HERREN hade prisgivit dem?
032:031 Ty de andras klippa är icke såsom vår klippa;
våra fiender kunna själva döma därom.
032:032 Ty av Sodoms vinträd är deras ett skott,
det stammar från Gomorras fält;
deras druvor äro giftiga druvor,
deras klasar hava bitter smak.
032:033 Deras vin är drakars etter,
huggormars gruvligaste gift.
032:034 Ja, sådant ligger förvarat hos mig,
förseglat i mina förrådshus.
032:035 Min är hämnden och vedergällningen,
sparad till den tid då deras fot skall vackla.
Ty nära är deras ofärds dag,
och vad dem väntar kommer med hast.
032:036 Ty HERREN skall skaffa rätt åt sitt folk,
och över sina tjänare skall han förbarma sig,
när han ser att deras kraft är borta,
och att det är ute med alla och envar.
032:037 Då skall han fråga: Var äro nu deras gudar,
klippan till vilken de togo sin tillflykt?
032:038 Var äro de som åto deras slaktoffers fett
och drucko deras drickoffers vin?
Må de stå upp och hjälpa eder,
må de vara edert beskärm.
032:039 Sen nu att jag allena är det,
och att ingen Gud finnes jämte mig.
Jag dödar, och jag gör levande,
jag har slagit, men jag helar ock.
Ingen finnes, som kan rädda ur min hand.
032:040 Se, jag lyfter min hand upp mot himmelen,
jag säger: Så sant jag lever evinnerligen:
032:041 när jag har vässt mitt ljungande svärd
och min hand tager till att skipa rätt,
då skall jag utkräva hämnd av mina ovänner
och vedergällning av dem som hata mig.
032:042 Jag skall låta mina pilar bliva druckna av blod,
och mitt svärd skall mätta sig av kött,
av de slagnas och fångnas blod,
av fiendehövdingars huvuden.
032:043 Jublen, I hedningar, över hans folk, ty han hämnas sina tjänares blod, han utkräver hämnd av sina ovänner och bringar försoning för sitt land, för sitt folk.
032:044 Och Mose kom med Hosea, Nuns son, och föredrog hela denna sång
inför folket.
032:045 Och när Mose hade föredragit alltsammans till slut för hela
Israel,
032:046 sade han till dem: »Akten på alla de ord som jag i dag gör till
vittnen mot eder, så att I given edra barn befallning om dem,
att de skola hålla alla denna lags ord och göra efter dem.
032:047 Ty det är icke ett tomt ord, som ej angår eder, utan det gäller
edert liv; och genom detta ord skolen I länge leva i det land
dit I nu dragen över Jordan, för att taga det i besittning.»
032:048 Och HERREN talade till Mose på denna samma dag och sade:
032:049 »Stig upp här på Abarimberget, på berget Nebo i Moabs land, gent
emot Jeriko, så skall du få se Kanaans land, som jag vill giva
åt Israels barn till besittning.
032:050 Och du skall dö där på berget, dit du stiger upp, och du skall
samlas till dina fäder, likasom din broder Aron dog på berget
Hor och blev samlad till sina fäder;
032:051 detta därför att I handladen trolöst mot mig bland Israels barn
vid Meribas vatten vid Kades, i öknen Sin, i det att I icke
höllen mig helig bland Israels barn.
032:052 Mitt framför dig skall du se landet; men du skall icke komma
dit, in i det land som jag vill giva åt Israels barn.»
033:001 Och detta är den välsignelse gudsmannen Mose gav Israels barn
före sin död;
033:002 han sade:
»HERREN kom från Sinai,
och från Seir gick hans sken upp för dem;
man kom fram i glans från berget Paran,
ut ur hopen av mångtusen heliga;
på hans högra sida brann i eld en lag för dem.
033:003 Ja, han vårdar sig om folken;
folkets heliga äro alla under din hand.
De ligga vid din fot,
de hämta upp av dina ord.
033:004 Mose gav åt oss en lag,
en arvedel for Jakobs menighet.
033:005 Och Jesurun fick en konung,
när folkets hövdingar församlades,
Israels stammar allasammans.»
033:006 »Må Ruben leva och icke dö; dock blive hans män en ringa hop.
033:007 Och detta sade han om Juda: »Hör, o HERRE, Judas röst, och låt honom komma till sitt folk. Med sina händer utförde han dess sak; bliv du honom en hjälp mot hans ovänner.»