|
N:o 5 2 Febr. |
Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet. Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala. |
22 årg. 1905. |
Guds rike.
Mark. 4: 26-32.
är Jesus satt bland en skara lyssnande åhörare i Guds fria natur, höll han vanligen sina skönaste predikningar. Han kunde då fästa sina åhörares uppmärksamhet på fåglarna, som glada och bekymmerslösa flögo öfver deras hufvud eller på de vackra liljorna, som smyckade Galileens dalar. Han såg åkermannen kasta sin säd i åkern eller fiskaren lägga ut sitt nät i hafvet och fann härigenom en lämplig anledning att till dessa alldagliga företeelser knyta lärdomar om Guds rike.
I dag få äfven vi sätta oss vid hans fötter och höra honom tala. "Så är Guds rike", säger han, "såsom när en man kastar säd i jorden." Här är det bilden af såningsmannen, som han ställer framför oss. Han ser, huru denne tager en handfull säd efter den andra och strör ut alltsammans på sin åker. Såningsmannen vet, att Gud skall välsigna hans utsäde, därför kan han så bekymmerslöst strö ut det. Han får vänta en tid på skörden, men under denna tid går han till andra sysselsättningar och bekymrar sig icke alls om huru utsädet skall bära frukt. Det sörjer Gud för. Han sänder i rätt tid både sol och regn. Han låter den späda brodden finna behöflig näring i jorden, och när skördetiden kommer, så täckes den svarta åkerjorden af ett böljande sädesfält.
Så önska ock edra söndagsskollärare att vara Guds såningsmän. De så sin säd hvarje söndag, men äfven de måste vänta, innan de få se den gyllene skörden. Ni veta så väl hvilken säd de så, ni höra dem tala om Jesus, barnens vän, om frälsarens kärlek till syndare, om hans död och uppståndelse. Detta är deras utsäde. Gud själf har gifvit dem det, och de få icke använda något annat, ty de skola så god säd uti sin åker.
Men deras åkerjord ter sig något annorlunda än den som besås af landtmannen. Ofta nog liknar den ett fält fullt af ogräs. Där växer osanning, vrede, oärlighet, olydnad och annat mer. Ty det är människohjärtan, som äro Guds såningsmäns åkerfält. Och detta ogräs kan icke få växa fritt därinne, därför måste de låta Guds ords plogbill gå djupt, de vilja väcka ånger och syndakänsla i barnahjärtat, så att det blir beredt att taga emot det ljufliga ordet om Jesu förlåtande kärlek.
Såsom ett ädelt frö faller detta ord ned i barnahjärtat. Gud ser det med välbehag och vill så gärna, att det lilla fröet skall utveckla sig. Därför måste Guds nåds regn ofta falla ned i ditt hjärta, min unge vän. Gå därför flitigt till söndagsskolan och hör uppmärksamt på hvad där säges, ty då välsignar Gud det lilla frö, som blifvit sådt i ditt hjärta. Och du skall få se, att det en dag blir en härlig skörd. Då skall Guds ljufva frid, glädje och nåd lik gyllene ax betäcka ditt hjärtas åkerteg. Du skall då måhända en dag kunna instämma i de ord, som en gång yttrades af en rik och mäktig man: "All den välsignelse, som Gud gifvit mig här på jorden såväl som den, jag hoppas få i himmelen, den har jag att tacka söndagsskolan för". Fr. E.