Minnesvers: 1 Joh. 3: 2. Mina älskade, vi äro nu Guds barn, och det är icke ännu uppenbart hvad vi skola varda, men vi veta, att när han varder uppenbar, skola vi blifva honom lika, ty vi skola se honom såsom han är.
UPPSALA 1905. K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI.
N:o 10
9 Mars.
Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet.
Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala.
22 årg.
1905.
Kristi förklaring.
Mark. 9: 2--8.
rälsaren hade sagt sina lärjungar, att han skulle gå upp till Jerusalem och där lida och dö korsets död. Däröfver blefvo lärjungarna mycket sorgsna och modfällda, ty de älskade Jesus och ville icke skiljas ifrån honom. En hel vecka gingo lärjungarna på detta sätt sorgsna och grubblande. Men då tager frälsaren tre af dem med sig upp på ett berg för att genom bön till den himmelske fadern styrka dem och göra dem åter glada och frimodiga.
Petrus, Jakob och Johannes få därför följa honom upp på ett berg. Man tror att det var Hermon, ty de voro nyss vid dess fot. När de kommit upp på någon af Hermons höga, grönskande fjällsluttningar böja de sig ned i bön till Gud. Men under det frälsaren beder för apostlarne, för världens frälsning, för framgången af det verk, han börjat på jorden, vardt han förvandlad inför lärjungarne. Den inre helighet, renhet och fullkomlighet, som fanns hos Jesus, bryter fram i himmelskt ljus och bländande klarhet, så att till och med hans kläder blifva hvitare än snö.
Det är den himmelske fadern, som så förklarar sin son, och förklaringen kommer såsom ett Guds svar på Jesu bön. Äfven häraf kunna vi lära oss förstå, huru bönen hjälper oss att blifva goda och älskliga och himmelskt sinnade. Det barn, som beder mest ifrigt och allvarligt, blir mest likt Jesusbarnet.
