a, mycket gärna. Det står i vår bibel ett så skönt språk: 'Bären hvarandras bördor och fullborden så Kristi lag'. Vet ni, flickor", fortfor hon, "hvad som menas med Kristi lag?"
Nej, det visste ingen af dem.
"Jo, den lagen bjuder oss att älska hvarandra, skall jag säga er."
Gretas hjärta började klappa så fort, så fort. Tänk, om syster Lydia visste alltsammans? Visste, att hon inte alls älskade utan tvärtom var så stygg och elak.
De voro nu framme vid Solbacken, och Lotta neg så vackert och tackade för hjälpen, då hon tog emot korgen.
"Adjö, Greta", sade hon. Hon gaf dock ej akt på Gretas bedröfvade blick, emedan hon hade sina ögon fästade på syster Lydia för att riktigt komma ihåg, huru hon såg ut, ty hon ville beskrifva henne för dem därhemma.
På hemvägen öppnade Greta hela sitt hjärta för syster Lydia. Hon bekände under tårar, huru hon stött bort Lotta och huru stygg hon kände sig och huru hon alltid var frestad att tycka illa om andra men bra om sig själf.
"Inte var jag sådan förr i världen", tillade hon allvarsamt.
"Ack, du lilla barn, du har inte kommit långt i världen ännu", tänkte syster Lydia. Därpå vände hon sig till Greta och sade med kärleksfullt allvar: