Men i himmelen är redan en härlig boning tillredd för hennes räkning och en strålande krona väntar på henne. Och en gång, då hon till sist får hembud, skola de skimrande pärleportarna slås upp af jublande änglaskaror, som under harpors klang skola ledsaga moster Lotta ända fram till Guds tron. Och Herren Gud skall hälsa henne med de orden:
"Du goda och trogna tjänarinna, välkommen i din Herres glädje!"
Och sedan--ja, sedan skall moster Lotta för evigt bo i den gyllene staden, hvars sol går aldrig ner.
Men under det hon sjunger med i den nya sången, riktas säkert hennes blickar mången gång mot de ljusa portarna, liksom om hon väntade någon. Hvem väntar hon på?
Hon är ju nu återförenad med sina kära. Modern har återfunnit sitt barn, makan sin make. Hvem är det då hon väntar på?
Jo, på alla de kära små barnen, som hon här nere undervisat och försökt leda till frälsaren. Hon vill möta dem hos Gud. Det har varit hennes innerliga önskan och hopp härnere, det skall ock bli hennes längtan och bön däruppe. I och H.
Slöjdkonstnärer.
Med teckning.
