Senare på kvällen sjöng man åter tillsammans, och nu ljöd sången helt annorlunda än förr. Nu följde den ena lofsången efter den andra från glada, tacksamma och älskande hjärtan. Och för Evas bjärta ljöd det åter--men nu icke förebrående utan med ny och rik betydelse: "Saliga äro de fridstiftande, ty de skola kallas Guds barn!" (Slut.)
JESUS PÅ VÄG TILL EMMAUS.
FRUKOST ÅT GÄSSEN.
Frukost åt gässen.
Med teckning.
Gässen kände igen Nils på långt håll. När han gick öfver ängsbacken eller öfver ängen vid sjöstranden, sträckte de fram sina långa halsar och läto höra ett förnöjdt snattrande, och de som voro honom närmast riktigt smekte honom med hufvud och hals.
Detta var ju inte heller så underligt, ty Nils var god och vänlig mot alla djur, både mot de tama på fars gård och mot dem, som lefde ett fritt lif i skog och mark. Bofinkarna hoppade in till honom på fönsterbrädet, och ekorrarna sutto långa stunder på trädens lägsta grenar och tittade på honom med sina klara, runda svarta ögon, när han satt där ute och läste öfver sina hemuppgifter under sommareftermiddagarna. Korna råmade vänligt emot honom, emedan han alltid gaf dem något godt, och hästarna gnäggade och fnyste af förnöjelse, när han räckte dem ett brödstycke.
Hvad nu särskildt gässen angår, så kom han alltid ut till dem med deras frukost redan klockan half sju hvarje morgon och ibland redan klockan sex. Då må du tro, att gässen snattrade och kommo springande emot honom och voro så glada och morgonfriska. Och Nils själf var så hjärtans glad. Det var en sann förnöjelse för honom att vara god och snäll mot djuren och mot alla varelser som Gud skapat. J. B. G.