N:o 18
4 Maj. 		Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet.
Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala. 		22 årg.
1905.

Jesus välsignar barnen.

Mark. 10: 13-16. Med teckning.

u som är ett barn och har en god moder, du vet, huru innerligt en sådan moder älskar sitt barn och alltid tänker på dess bästa. Du förstår också lätt, att de, som under frälsarens jordelif buro fram barn till Jesus, voro just sådana där goda och älskande mödrar.

Dessa kvinnor hade sett frälsarens stora makt till att frälsa och hjälpa. De hade sett sjukdomen fly för hans heliga händer och döden vika undan, där han trädde in. De hade suttit på stenarna vid Genesarets strand och lyssnat till hans ord, som födt kärlek och fromhet i deras egna hjärtan. Och de tänkte: "Skulle ej den kärleksfulle mästaren från Nasaret också vilja skänka någon himmelsk gåfva åt våra små barn?" Jo, det trodde de, och så gingo de i denna tillitsfulla tro till frälsaren med sina barn och bådo honom taga på dem med sina heliga händer.

Men till en början såg det ut, som om mödrarna och barnen aldrig skulle få träffa frälsaren, ty lärjungarne näpste och visade bort dem. I sitt oförstånd trodde lärjungarne, att barnen icke kunde taga emot någon verklig andlig gåfva af Jesus och att han icke på ett verkligt sätt kunde gifva något åt sådana små, som ännu lågo vid modersskötet. Men frälsaren hörde, huru lärjungarne voro oförståndiga och huru de talade hårda och afvisande ord, och då heter det om honom, att han blef misslynt och sade: "Låten barnen komma till mig och förmenen dem icke, ty sådana hörer Guds rike till".

Frälsaren visste så väl, hvad ett barn behöfver för att vara lyckligt. Han visste, att dess själ behöfver ren, himmelsk kärlek, att det behöfver en lugnare och tryggare hamn i lifvets storm och strid än den modersfamnen kan skänka. Han visste, att de små såväl som de äldre behöfva en frälsare från världens synd och villa. Allt detta och oändligt mycket mer kan frälsaren skänka de små, och därför bjöd han, högtidligt och allvarligt: "Låten barnen komma till mig".

Men när Jesus så inbjuder barnen till sig, då har han också någonting verkligt och någonting stort att skänka dem. Han vill skänka barnen sitt himmelska rike. Och barnens himmelrike är i Jesu famn. Därför tar han upp de små i sin famn, lägger sina händer på dem och välsignar dem. Så börjar det att blifva en medlem i Guds rike. Vi måste smyga oss in i Jesu famn och mottaga välsignelsen och Guds rike såsom barn. Då strömmar där rättfärdighet, frid och fröjd in i våra själar. Guds rike har tagit sin boning hos oss. Vi äro lyckliga och välsignade människor.