Förfrusen och huttrande smög han omkring
Med tårar på bleknade kinden.
Om Bella Italia sjöng han ändå,
Där solen jämt skiner och himlen är blå.
Och Gud, som ju hörer små sparfvarnas sång,
På sångaregossen ock tänker.
Och tåren försvinner från afmagrad kind,
När värmande vårsolen blänker.
Om Bella Italia sjunger han då,
Där solen jämt skiner och himlen är blå.