"Gudsfruktan är nyttig till allting och har löfte med sig både för detta lifvet och för det tillkommande."
Broderskärlek.
Med teckning.
(Forts. fr. föreg. n:r).
ndtligen är jakten slut. Man släpar fram hararna och går sedan med dem till herrgården för att få betaldt. Det höres ett undertryckt knot, då man märker, att den rike baronen ej ämnar bestå dem med någon traktering hvarken i mat eller dryck. Frits står lutad mot en vägg; han är för mycket trött för att tränga sig fram, och hans tänder skallra af köld. Nu kommer turen till honom; men när inspektoren ser hans blåfrusna ansikte, ropar han medlidsamt: "Kom med mig in i köket, pojke, du behöfver få någonting att värma dig med." Och han tar den darrande gossen med sig och säger till om en kopp varm mjölk åt honom. Åh, hvad den värmer! Glädjestrålande tar han emot sin krona och tackar inspektoren hjärtligt för förfriskningen. Han är nu åter kry och följer den godmodige mannens råd att skynda sig hem.
Men--hvart hafva hans kamrater tagit vägen? Huru han än spanar omkring sig i skymningen, kan han ingenstädes upptäcka dem. "De ha kanske redan gifvit sig af", tänkte han och blef i första ögonblicket ganska häpen, när han kom ihåg den långa vägen, som han nu måste gå utan sällskap. Men så tröstade han sig snart med den tanken, att han kanske ändå skulle hinna upp de andra, om han skyndade sig och därför begaf han sig med friskt mod på väg.
Nu gick han förbi herrgården. Alla fönster voro upplysta, och han såg gestalter röra sig därinne; baronen och hans gäster skulle nu spisa middag. När han tänkte på detta, kom han ihåg, huru hungrig han var. Han hade ju icke ätit något sedan morgonen, och nu var klockan fem. Han kastade ännu en längtansfull blick mot de upplysta fönsterna, innan han gick vidare.
