Apg. 12: 5-17.
Minnesvers: Ps. 91: 11. Ty han skall gifva sina änglar befallning om dig, att de skola bevara dig på alla dina vägar.
| ||
| N:o 25 22 Juni. | Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet. Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala. | 22 årg. 1905 |
Förbönen och Guds hjälp.
Apg. 12: 5-17.
Det var sent på aftonen i staden Jerusalem. Gatularmet hade tystnat och husen stodo som mörka skildtvakter utefter de trånga gatorna. Vi kunna dock skönja här och där några vandrare, som tyckas hafva samma mål, ett litet hus, hvarest Maria, Johannes moder, bor. Här i detta kristna hem, hvarest Petrus så ofta vistats, hade man den sena timmen samlats till bönemöte. Det var Jerusalems församling, som bad för aposteln, för det utkorade redskapet till mångas frälsning.
Under det detta bönemöte pågick, låg Petrus fängslad mellan två krigsknektar i det herodianska palatsets fängelser. Han hade ådragit sig de mäktiges hat genom sin förkunnelse af evangelium. Nu är han dömd till döden och väntar att följande dag blifva afrättad. Men församlingen beder, och Gud hör deras böner.
Midt i natten kommer en ängel in i fängelset. Han går utan svårighet genom murar och lyckta dörrar, emedan han är en ande. Han uppenbarar sig dock i mänsklig gestalt och utför sitt uppdrag att befria Petrus på ett sätt, som vittnar om Guds underbara makt att hjälpa ur all svårighet. Petrus sof, men ängeln väckte honom och sade: Stå genast upp! Då Petrus lydde denna uppmaning, föllo kedjorna af hans händer, och nu var fången lös från sina bojor. Men den starka, väl igenlåsta järndörren och väktarne därutanför tycktes vara obevekliga hinder för hans befrielse. Dock—på en vink af ängeln öppnar sig järndörren, och väktarne, som ligga och sofva, märka icke, att Petrus i ängelns sällskap går ut ur fängelset. Så för honom ängeln genom korridorer och gårdar, till dess de komma till den tunga ytterporten. Liksom af osynliga händer lyftas bommarne af och portarne öppnas, så att Petrus utan svårighet kan komma ut. Hade han vändt sig om, skulle han hafva fått se, huru porten lika hemlighetsfullt tillslöts, så att man ej kunde märka att den blifvit öppnad.
Emellertid ledsagar honom ängeln in i staden, och då Petrus nu ej längre behöfde hans ledning, så försvinner han lika plötsligt som han kommit.