"Åh, det var då inte svårt", sade den ene af gossarne, en liten pigg pys, "här fanns ingen mer pojke, som såg så gråtfärdig och modstulen ut som du."
Kristel kände sig mycket harmfull, pojken i honom reste sig, men han fann icke något ord till svar.
"Bry dig inte om honom", sade den andre gossen, som tycktes vara förståndigare och äfven tjänstvilligt tog ifrån Kristel hans kappsäck för att bära den, "han menar inte så illa som det låter. Han är bara så odygdig, och det måste vi alla hålla till godo med."
Kristel gick nu tyst midt emellan de båda gossarne, till dess den längste af dem stannade. "Här är vårt institut", sade han.
Det var en gammal, vördnadsvärd slottsbyggnad med många torn och framspringande hörn och gaflar. Det var en sällsam motsats mellan de allvarsamma gråa murarne och de muntra skrattsalfvorna från ett par hundra pojkar, som lekte på gården. De buro alla en sorts uniform med blanka knappar, och Kristel i sin gråa dräkt och hvita halmhatt stack bjärt af mot de andra.
"Här är en ny rekryt!" skreko pojkarne, och det föreföll Kristel, som om de mönstrande blickarne stucko honom som spjut från alla sidor. Men den störste kamraten, som ännu bar hans kappsäck, fattade nu hans hand och drog honom med sig öfver lekplatsen bort till den stora porten. Det föreföll Kristel alldeles som om han gick vid en ängels sida midt igenom ett fientligt läger.
Följande dag fick också Kristel uniform, så att nu var ingen skillnad längre mellan honom och kamraterna. Men de betraktade honom ändå med forskande, nyfikna blickar, så att han kände sig mycket illa till mods. Och en gång, när majoren, som var chef för institutet, kom gående öfver gården och alla gossarne reste sig upp, ville också Kristel vara riktigt höflig och tog af sig mössan samt bockade sig djupt. Då skrattade de andra gossarna åt honom, så att han kunde ej hjälpa, att tårarna kommo honom i ögonen. Men majoren frågade honom vänligt efter hans namn och hans hemort. "Behåll du din mössa på en annan gång, lilla linhufvud", sade han, "du skall nog snart lära dig taga seden dit du kommer."
(Forts.)