Det är, som både jorden aftonbön
Och blefve under bönen himmelskt skön.
Då tystna vindarna, då domnar bruset,
Och stillnad våg kan spegla aftonljuset.
När jorden stilla beder inför Gud,
Då klädes hon i himmelsk skönhetsskrud.
* * *
O stillhet, underbara stillhet, stanna!
Tryck skönhetsstämpeln på min trötta panna!
Och hviska, att, om kampens dag är svår,