Ack! så höjes ock min sträfvan

Emot himlens ljusa blå;

Tusen önskningar mot höjden,

Ur mitt hjertas inre gå.

Men kristallen lik, som skimrar

Af den glans af solen gifs,

Så hvar önskan i mitt inre,

Af en enda låga drifs;

Kärleken det är, som svallar