Blott, som bleka, irrande andar,
Söka de änn’ dig Alhambra.
Månens trollsken leker, som fordom,
Ljuft omkring dina myrtenparker;
Ack! men salarnas tystnad sörjer
Spanias flyktade storhet.
Lutande ler du änn’ från kullen,
Skön af ditt minnes dröjande skönhet;
Ensam skalden i nattens timme
Sjunger ditt sorgsna öde”.