Fjerran i den täcka staden,
Som vid Kalla-vesi hvilar;
Då min själ till flykt sig reder,
Helga fogeln höjer vingen,
Sväfvar, såsom stolta örnen,
Öfver nio sjöars böljor,
Öfver tio land till hälften;
Så min själ sin vinge styrer
Till sitt hem och till de sina.
Ej de villas ur mitt sinne,