Min älsklingsdufva borta är

Och ensam qvarblef jag.

Så tröste Gud dig, arma barn,

Förvisst din sorg är stor;

Din dufva föll i jägarns garn —

O ve din gamla mor!

Zt.

Natt-Fantasie.

Gud! bor äfven i natten Du?

Glänser i månens bleka skimmer