Bjuda vänligt Dig till sig;
Deras sång och deras lyra,
Hvarje rad — den tillhör Dig!
II.
Grafskrift öfver ett par tofflor[1].
Stanna vandrare! Hvart vill Du ila?
Är du vis, Du ingen brådska har!
Långt Du dock ej hinner och måst hvila
Snart, som här vi ålderstegna par.
Här är målet — Hvarför hasta, fika?
Hit Din oro Dig dock slutligt bär!