— Vår odödlighet vi skänke Dig!
Se, i den feston-beprydda salen
Föll mot oss en Nådig Furste-nick,
Och från nödens koja ner i dalen
Mötte oss en blyg, men tacksam blick.
Vi vår gång till talarstolen höjde,
Till monarkens marmorprydda slott —
Men i stoftet dock vi voro böjde;
Slafveri, betryck var städs vår lott!
Tro ej kärleken! — Vi från hvarandra