Ser tjust Din själ en skymt af Edens verld.
IV.
Sjuklingen.
Ja, Han dubbelt glädjen njuter,
I hans barm och själ den gjuter
Sig i långa fulla drag.
Girigt måst han åt sig rycka
Hvarje lättbevingad lycka
Af sin korta, sköna dag.
Ty den tunga, dofva smärta,
Som allt närmre når hans hjerta,