Återstå för honom qvar.
Och Hans ande, som dock höjer
Vingen halft befriad, dröjer
Tjust likväl vid stoftets verld
Och dess fägring ack! förblandar
Med de stränders der han landar
Snart ifrån sin pilgrimsfärd.
V.
Morgonhelsning.
Hör Du, lyft på lätta vingar
Lärkan redan hänryckt klingar