Då doften J häggar och nicken i fröjd,
När han kommer!
Klara stråle, som just stiger opp,
Du, som gullbeströr molnens kanter,
Du, som skimrar i böljan, i lundernas topp,
Du, som klänger på bergens branter,
— Ej länge han dröjer —
Din skäraste rodnad, mest huld
För honom då spar, och ditt vakraste guld,
När han kommer!