Kanske när sig sorgen sänker
Kring din själ, i hjertat vaknad,
På din barndomsfröjd du tänker,
På dess flydda ro, med saknad.
Oskuldsvåren rosenfärgad
Bleknat, alltför snart förfluten,
Lemnande din himmel härjad,
Lifvets skönsta blomma bruten.
Nyckfullt skiftar ödets vilja,
Outgrundlig, jordens lotter: