Med nya tempel uti andens verld,
Och på en hedniskt smyckad altarhärd
Åt nya gudar tiden offer viger.
Och tanken kläder sig i herrskarskrud,
Till strid han kallar sina legioner,
Och svänger spiran öfver millioner,
Och yfs när slafvar kalla honom gud.
Nej, än en gång, o Roma, skall du falla;
Af egen storhet krossad skall du falla!
En smädad kärlek skall ånyo blöda,