”O skugga, grumla ej min våg!”
Och stormen kom i trädens topp,
Men källan bad så full af hopp:
”Låt gömda källan blifva klar!”
Och bönen fick ett vänligt svar,
När källan log och tänkte,
Och solen åter blänkte.
O, låt mig blifva källan lik,
Min själ så lugn, så ren och rik