En hvar af dem förståndet mig beröfvar,
Vid bådas rus besinningen förgår;
Men vinet endast för en stund mig döfvar,
Det slår i själen inga djupa sår.
Så frisk en krans sig om min tinning sluter,
Ljuft doftar han, dess färger skimra klart;
Han vissnar hastigt, inom få minuter,
Men qvinnans kärlek engång till så snart.
Sin fordna vällukt kransen ännu sprider,
Då rosen, vissnad, redan faller af;