Lik Orleanska jungfrun fram skall stå,
Och svinga hänförd jublande i striden
En oriflamme med fridens liljor på.
Det gamlas välde undergången nära
Skall se med misstro hennes svärmeri,
Och kanske tveka, men dock hänförd bli’,
Och kämpa sig till seger och till ära.
Du unga tid! tag skölden fram och glafven,
En mäktig röst ur fjerran kallar dig.
Ditt bröst med korsets dyra tecken vig,