Af omsorg att det ljuset icke släckes,
Och att till sorg ej mörknar detta hopp
Om lif och dag, som af dess gryning väckes.
Det är det hoppet, hvilket denna qväll
I vänlig stämning fört oss här tillhopa;
Trots hvardagsprosan känner man sig säll,
Då man sig vet som länk utaf Europa;
Och konsten ej en drottning utan land,
Som hittills, skall i dessa nejder lefva
Om vi för henne öppna gladt vår hand,