Med vemod hviskar jag ditt namn,
Och då er blåa skor jag ser,
Då falla tårar på er ner.
Jag gråter, men jag ler ändå,
Mitt barn jag minns, jag tänker på
Den ljufva blick, de glada språng,
Och munnens löje mångengång.
I bleka skor förtäljen mig
Om barnafjät på blommig stig.
Det är förbi! min fröjd, mitt allt